Abstract

Denna rapport är en litteratursammanställning av kunskapsläget om kalkning av rinnande vattendrag med kalkgrus och kalksand. Rapporten ger en omfattande beskrivning av öringens krav på lekhabitat, hur en naturlig lekbotten ser ut och fungerar samt vilka parametrar som är viktigast för att öringäggen ska utvecklas till livskraftiga yngel. Vidare ges en beskrivning av hur konstgjorda lekbottnar bör konstrueras för att de ska fungera bra, samt förslag på försöksupplägg och metoder för att kunna utvärdera effekter av kalkning med kalkgrus i kombination med konstruktion av lekbottnar. Ofta är syftet vid kalkning av försurade vattendrag i Sverige att skydda eller återetablera bestånd av öring. I många svenska vattendrag har konventionell doserarkalkning inte fått de effekter på öringbestånd som man önskat. Kunskapen om alternativa kalkningsmetoder är dock begränsad. Antalet möjliga lekplatser för öring i rinnande vattendrag har på många håll minskat på grund av mänskliga aktiviteter. Att kombinera lekbottenrestaurering med kalkning genom att använda sig av kalkgrus som man blandar in i substratet på lekplatser kan därför vara ett bra sätt att bevara öringpopulationer. Metoden har använts i liten skala i Norge och i östra Kanada och endast vid enstaka tillfällen i Sverige. Resultaten visade att en inblandning av kalkgrus förhöjde pH och skyddade mot surstötar inne i anlagda lekgropar, men att ytvattnet i vissa fall inte neutraliserades. Positiva resultat var en ökning av tätheter samt återkolonisation av laxfisk i behandlade vattendrag. En utvärderingsstudie bör genomföras i 30 vattendrag där man konstruerar lekbottnar utan kalkgrus i en tredjedel och lekbottnar med kalkgrus i en tredjedel samt lämnar en tredjedel obehandlade som kontroll. I dessa vattendrag bör sedan öringens populationsutveckling följas under minst tre år, samt förändringar i ägg till yngelöverlevnad och vattenkemi studeras intensivare under kortare perioder. En övrig viktig fråga att besvara är hur lång tid kalkgrus är aktivt som pH-höjare i vattendrag innan påväxt, sedimentation och ackumulering av metaller begränsar kalkgrusets löslighet. Detta bör relateras till vattenkemi för att kunna avgöra om ett vattendrag är lämplig för denna typ av kalkning eller ej. Denna literatursammanställning är skriven på uppdrag av Naturvårdsverket för vidare användning i kalkningshandboken

Published in

Rapport / Sveriges lantbruksuniversitet, Vattenbruksinstitutionen
2006, number: 51
Publisher: Vattenbruksinstitutionen, SLU

SLU Authors

• Palm, Daniel

  • Department of Aquaculture, Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Östergren, Johan

  • Department of Aquaculture, Swedish University of Agricultural Sciences
    

UKÄ Subject classification

Fish and Aquacultural Science


Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/8840