Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Report2018Open access

Reformen av CAP 2013 : lärdomar för en bättre jordbrukspolitik efter 2020

Larsson, Cecilia; Brady, Mark; Hristov, Jordan; Johansson, Helena

Abstract

Den senaste reformen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) sjösattes 2015 med avsikten att göra det europeiska jordbruket mer konkurrenskraftigt och mer hållbart. Syftet med den här rapporten är att analysera vilka effekter reformen kan väntas få på svenskt jordbruk på områdena konkurrenskraft och miljö, för att undersöka om målen med reformen uppfylls eller ej. Analysen bygger på simuleringar i AgriPoliS, en modell av svenskt jordbruk på gårdsnivå i fyra typiska bygder. Vi fokuserar på tre av reformens huvuddelar; nationell utjämning av gårdsstödet, kopplade stöd för nötkreatur och kravet på ekologiska fokusarealer kopplat till förgröningsstödet (EFA). Utjämningen har medfört att jordbrukare i produktiva regioner har fått ett sänkt stöd, medan jordbrukare i mindre produktiva regioner har fått ett förhöjt stöd. Även nötkreatursstödet gynnar särskilt mindre produktiva regioner, där djurhållning är viktig. Bland de mest omdiskuterade reformelementen finns förgröningsstödet, som efter reformen utgör 30 procent av gårdsstödet och är förbundet med villkor. Bland dem finns krav på att fem procent av arealen ställs om till ekologiska fokusarealer. Vid reformen togs tillläggsbeloppen, dvs. extra stöd för historisk produktion, bort, vilka har varit särskilt betydelsefulla i mindre produktiva regioner. På området konkurrenskraft visar analysen att utjämningen av stödrätternas värde påskyndar strukturomvandling i områden där stödbeloppen sjunker, dvs. att antalet gårdar sjunker och kvarvarande gårdar växer. Det ger kvarvarande gårdar möjlighet att expandera, vilket är positivt för deras konkurrensmässighet. I regioner där stödbeloppen stiger är effekten liten, eftersom dessa regioner samtidigt påverkas av att tilläggsbeloppen slopas. Sammantaget kan utjämningen anses vara ett steg i rätt riktning ur ett konkurrenskraftsperspektiv, eftersom den leder till en påskyndad strukturomvandling. Våra resultat visar att takten i omvandlingen ökar ju mer av gårdsstödet som tas bort, vilket reser frågan om hur direktstöden i sin helhet påverkar konkurrenskraften. Vi analyserar därför hur jordbrukets struktur och konkurrenskraft skulle se ut i en situation utan direktstöden. Utan direktstöden är gårdarna både färre och större. I regioner med goda förutsättningar för jordbruksverksamhet stiger inkomsterna. Skälet är att kvarvarande gårdar får möjlighet att expandera och bli mer konkurrenskraftiga när andra gårdar lägger ner sin verksamhet. I de mindre produktiva regionerna minskar inkomsterna på grund av sämre förutsättningar för konkurrensmässigt jordbruk i dessa regioner. Kopplat stöd till nötkreatur utgör en avvikelse från trenden av marknadsanpassning av CAP. Analysen visar att nötkreatursstödet medför att fler företag överlever. Därmed hämmas utvecklingen mot förbättrad konkurrenskraft i regioner som domineras av djurhållning. Stödet har dessutom produktionseffekter; mjölk- och nötköttsproduktionen ökar till nivåer som överstiger produktionen innan reformen, vilket riskerar att leda till fallande priser. Vi ser också att konkurrensmässiga näringar som lamm trängs undan. På området miljö visar resultaten på små eller obefintliga effekter. Kravet på ekologiska fokusarealer (EFA) leder inte till förbättringar i biologisk mångfald eller ökad landskapsdiversitet, eftersom kravet inte resulterar i några väsentliga förändringar i markanvändningen. Vi utvärderar också om ett striktare regelverk, där mer mark måste ställas om till EFA, skulle ge ett bättre utfall, men finner inte att miljöeffekterna förstärks. Det finns flera skäl till frånvaro av effekter, bl.a. att kraven utformats för att passa in i jordbrukarnas befintliga verksamheter och frånvaro av geografiska restriktioner. Störst miljöeffekt får utjämningen av stödrätternas värden. I slättbygdslandskapet tas mark ur produktion och läggs i träda, vilket ökar variationen i landskapet och flödet av ekosystemtjänster. Nötkreatursstödet bevara öppen jordbruksmark och biologisk mångfald i mindre produktiva områden. I skogsdominerade områden kan stöd till öppen jordbruksmark därför vara befogat ur miljösynpunkt. Sammantaget visar analysen att 2013 års reform kan väntas få begränsad inverkan. Jordbrukets konkurrenskraft förbättras något i produktiva regioner, medan effekterna blir små i mindre produktiva regioner. Djurnäringens konkurrenskraft kan till och med försämras något. På miljöområdet drar vi slutsatsen att förgröningsstödet inte ger några märkbara miljöeffekter.

Keywords

CAP; jordbrukspolitik; utvärdering

Published in

Rapport / AgriFood Economics Centre
2018, number: 2018:1Publisher: AgriFood Economics Centre