Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Abstract

De senaste fyra åren har granbarkborren (Ips typographus) dödat stora volymergranskog i Götaland och Svealand. Den enda bekämpningsmetod mot granbarkborre sompraktiseras i stor skala är avverkning av angripna träd vilka sedan forslas bort ut urskogen med syftet att reducera den nya generationen av granbarkborrar och att rädda virkesvärden. Det första syftet, att väsentligt reducera antalet granbarkborrar, kan uppnås om avverkningen utförs under sommaren, innan barkborrarna hunnit utvecklas färdigt. Huvuddelen av avverkningarna sker dock under höst/vinter när det finns flerafrågetecken vad det gäller hur stor reduktion som kan uppnås.Syftet med studien var att klargöra hur avverkning av angripna träd under vinternpåverkar granbarkborren och dess fiender jämfört med att låta träden stå kvar.Undersökningen utfördes under vintern 2020/2021 och består av två separata delstudier.Den ena innefattar mätningar på 379 dödade granar, före och efter avverkning medskördare, där målet var att uppskatta andelen av barken (innehållande insekter) somskalas av under avverkningen och överlevnaden av granbarkborrar och dess fiender i denavskalade barken (som blir kvar i skogen). Den andra undersökningen innefattarmätningar på 117 kvarstående granbarkborredödade träd i Svealand och Götaland, därmålet var att uppskatta hur stor andel av granbarkborrarna som övervintrar i träden samtvinteröverlevnaden av granbarkborrar och deras fiender, genom att jämföra barkproverfrån vintern med barkprover från våren på samma träd.I skördarstudien minskade andelen kvarsittande bark på träden från i medeltal 88procent före avverkning till 49 procent direkt efter det att träden upparbetats medskördare (innan skotning). Mindre andel bark lossnade vid avverkning i minusgrader än iplusgrader. I medeltal fanns 57 procent av barken kvar vid avverkning i minusgrader och34 procent vid avverkning i plusgrader. Trädens grovlek eller färg på kronan (indikationpå angreppstidpunkt) påverkade inte hur mycket bark som skalades av. Den uppskattadeandelen av granbarkborrar och fiender som dödades av skördarens valsar och knivarunder upparbetningen var låg, sannolikt omkring 10 procent. Överlevnaden avgranbarkborrar och styltflugor av släktet Medetera (de vanligaste fienderna) i avskaladbark som låg på marken fram till våren var hög, sannolikt över än 80 procent.Vinteröverlevnaden var nära 100 procent både för granbarkborre och fiender i barkproverfrån de stående träden som inte avverkades.I medeltal övervintrade 62 procent av granbarkborrarna i barken på de stående träden,vilket är högre än i tidigare undersökningar. Det fanns ingen nord-syd gradient i andelensom övervintrade i barken. Däremot fanns det en stark positiv effekt av barktjocklek (jutjockare bark desto högre andel övervintrande i bark). Betydligt lägre andelgranbarkborrar var kvar i barkproverna tagna i skördarstudien än i barkproverna tagnapå de stående träden. I genomsnitt var endast 23 procent kvar under bark iskördarstudien. Orsaken till den stora skillnaden är oklar men möjliga förklaringardiskuteras.I fyra olika scenarier kombinerade vi olika värden på andelen av granbarkborrarna somövervintrar i bark och andelen bark som skalas av under avverkning, under givnaantaganden om storleken på olika mortalitetsfaktorer (baserade på resultat från dennaoch tidigare undersökningar). Beräkningarna uppskattar hur stor andel avgranbarkborrarna som överlever till våren på en plats där i ena fallet träden avverkas elleri andra fallet får stå kvar. Resultaten indikerar att granbarkborrepopulationen kanreduceras med upp till cirka 40 procent under gynnsamma omständigheter (hög andelbarkborrar övervintrar i barken och lite bark skalas av) vid en vinteravverkning men attreduktionen i praktiken oftast är betydligt mindre.På samma sätt gjordes beräkningar för styltflugor, en av de viktigaste fienderna tillgranbarkborren. Tidigare studier har visat att till skillnad mot granbarkborren såövervintrar 100 procent av styltflugorna (som larver) i barken. Resultaten indikerar attpopulationen av styltflugorna alltid minskar mer än granbarkborrarna vidvinteravverkning av angripna träd. Det sämsta utfallet, det vill säga då en låg andel avgranbarkborrepopulation oskadliggörs och en hög andel av styltflugepopulationenoskadliggörs, fås när få granbarkborrar finns kvar i träden och lite bark skalas av vidavverkningen. Den högre dödligheten bland styltflugor än bland granbarkborrar ökar interisken för att träd dödas nästa vår eftersom styltflugorna lever på granbarkborrensutvecklingsstadier under bark och alltså inte på de angripande granbarkborrarna. Dennaobalanserade dödlighet kan dock öka produktionen av granbarkborrar följande år. Det ärdock inte möjligt att förutse hur mycket produktionen skulle öka eftersom det finnsmånga okända faktorer som möjligen kan kompensera för den oproportionerligt storaförlusten av styltflugor jämfört med granbarkborrar.

Published in

Arbetsrapport från SKOGFORSK
2022, number: 1110-2022
Publisher: Skogforsk

SLU Authors

UKÄ Subject classification

Forest Science

Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/123863