Undersökning av påväxt, bottenfauna, makrofyter och fisk längs en naturlighetsgradient i Emåns & Mörrumsåns avrinningsområden

Abstract

I och med att Ramdirektivet för vatten (Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG) antogs hösten 2000 ställs nya krav på övervakning och kvalitetsbedömning av sötvattensförekomster i Sverige. I rinnande vatten ligger fokus på de biologiska kvalitetselementen påväxt, bottenfauna, makrofyter och fisk, där man bedömer den ekologiska statusen i fem klasser (hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig). Bedömningarna bygger på att man definierat opåverkade (naturliga) förhållanden (s.k. referenser) för olika typer av vattendrag och att man sedan sätter upp bedömningskriterier baserat på hur de naturliga vattendragen ser ut. I projektet togs prov i 10 vattendrag i Emåns och Mörrumsåns avrinningsområden. Kemi, påväxt, bottenfauna, makrofyter och fisk undersöktes på en lokal (integrerad provtagning) och elfiske utfördes på ytterligare två lokaler i varje vattendrag. Valet av vattendrag bygger på en naturlighetsvärdering av hela vattendraget enligt System Aqua (Naturvårdsverket 2001), där vattendragen bedöms ligga längs en gradient från mycket hög naturlighet till mycket låg naturlighet. De tydligaste resultaten i studien var att Vetlandabäcken (ett av de två vattendrag som bedöms ha mycket låg naturlighet) klart skiljer sig från de övriga vattendragen med avseende på tre av de fyra organismgrupperna (ej för fisk). Bedömningen av påverkan längs naturlighetsgradienten i vattendragen fungerade relativt väl för den översiktliga påväxtanalysen och för kiselager, där vattendragen bedöms ligga i en gradient från mycket näringsfattigt till mycket näringsrikt. För bottenfaunan är Vetlandabäcken det enda vattendrag som tydligt skiljer sig från de övriga. I makrofytundersökningen finns två vattendrag som skiljer sig från de övriga, Sågebäcken (mycket hög naturlighet) som bedöms ha oligotrofa arter och Vetlandabäcken (mycket låg naturlighet) som bedöms innehålla arter som påvisar eutrofa förhållanden. Vid den sammanvägda bedömningen av elfiskeresultaten (för de tre lokalerna i varje vattendrag) var det bara Brändebäcken (hög grad av naturlighet) och Skiverstadsån (låg grad av naturlighet) som klassades som något avvikande från typvärdet. Brändebäcken (klass 3) hade en större avvikelse från typvärdet än Skiverstadsån (klass 2). Ett vattendrag som till större delen är opåverkat av mänskliga aktiviteter klassas totalt sett som ett vattendrag med hög naturlighet. Ibland kan det dock förekomma ’onaturliga’ kortare avsnitt i ett ’naturligt’ vattendrag. Det har visat sig att även det omvända förhållandet kan förekomma, dvs. att det i ett mycket påverkat vattendrag (t.ex. Vetlandabäcken) kan förekomma lokaler (kortare sträckor) med en hög grad av naturlighet (fysisk naturlighet, dvs. kriterierna rensningsgrad och påverkan på närmiljön). Fisk var den enda parameter som visade ett samband med den valda naturlighetsgradienten. Exempelvis stämmer naturlighetsklassningen för vattendraget Vetlandabäcken (som bedöms ha en mycket låg naturlighet) bra överrens med Bedömningsgrunderna för påväxt och bottenfauna och indikerar eutrofa förhållanden enligt en bedömning av makrofytsamhället, men avviker inte från typvärdet för fisk. Detta beror troligen på att vattendragens naturlighetsgradient sammanfaller med en fosforgradient, eftersom Bedömningsgrunderna för miljökvalitet i mångt och mycket är framtaget för att bedöma kemisk påverkan på vattendrag (och inte fysisk/morfologisk påverkan), där växtsamhällena och smådjuren reagerer på måttliga förändringar i halterna av närsalter. Eftersom vi i allt större utsträckning har fått den kemiska påverkan på våra vattendrag under kontroll, är det viktigt att vi utvecklar indikatorer och bedömningssystem som på ett tillförlitligt sätt även indikerar den fysiska påverkan på våra rinnande vatten. Vi bör också i större utsträckning än idag fundera över hur och varför vi väljer de provtagningslokaler vi gör i miljöövervakningen, dvs. är den lokal vi undersöker representativ för vattendraget? Detta kanske har mindre betydelse vid övervakning av kemisk påverkan, men som visats i denna studie, har det en stor inverkan på resultaten vid bedömning av ett vattendrags naturlighet som ju i mångt och mycket bygger på de fysiska förhållandena på lokalen.

Published in

Rapport / Sveriges lantbruksuniversitet, Miljöanalys
2003, number: 2003:4
Publisher: Institutionen för miljöanalys, Sveriges lantbruksuniversitet

SLU Authors

• Sandin, Leonard

  • Department of Aquatic Sciences and Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Andersson, Berta

  • Department of Aquatic Sciences and Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Bergquist, Björn

  • Swedish Board of Fisheries

• Dahlberg, Magnus

  • Department of Aquatic Resources (SLU Aqua), Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Fölster, Jens

  • Department of Aquatic Sciences and Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Östlund, Mikael

  • Department of Aquatic Sciences and Assessment, Swedish University of Agricultural Sciences
    

UKÄ Subject classification

Ecology

Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/132767