Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Report2014Open access

Granskning av åtgärdsförslag för att minska internbelastningen av fosfor i Växjösjöarna

Huser, Brian; Köhler, Stephan

Abstract

Det huvudsakliga målet med detta projekt var att utvärdera återställningsplanen för sjöarna Trummen, Växjösjön, och Södra och Norra Bergrundasjön att bedöma effektiviteten och beskriva eventuella nackdelar med aluminiumbehandling samt presentera möjliga alternativ för att minska internläckage. Växjösjöarna är grunda system som i allmänhet tar emot både extern och intern fosforbelastning i varierande grad. Det finns dessutom i nuvarande situation ett Avloppsreningsverk som tillför behandlat avloppsvatten till Norra Bergrundasjön. Det finns tydliga indikationer på intern fosforbelastning i Växjösjöarna som stöds av vattenkemi och sedimentdata samt modellering som tidigare utförts av ALcontrol och DHI. Uppskattningar för eventuella interna fosforbelastningsnivåer, beräknade från mobil fosfor i sedimentet, överensstämmer både med de uppmätta och modellerade värdena. Detta tyder på att det finns ett behov av att minska den interna fosforkällan om man vill nå vattenkvalitetsmålen för dessa objekt. Vi bedömer att förhållanden i Växjösjöarna är bra för användningen av aluminium för att minska den interna fosforbelastningen. Av alla osäkerheter som belyses i denna rapport så bedöms att pH förändringar och beräkningen av den korrekta aluminium dosen som störst. Vi bedömer att pH värdet borde kunna kontrolleras genom att man använder sig av buffrade aluminiumföreningar samt att man kontinuerligt följer upp pH utvecklingen under behandlingen. Vidare är det möjligt att minska riskerna för pH-förändringar i vattenmassan genom att injicera aluminium direkt i sedimenten. pH-värdet ska helst hållas inom området 6 till 7 för att maximera fosfor bindningen samtidigt som man minska de möjliga riskerna med förhöjda aluminiumhalter i vattenfasen. För att kunna minska osäkerheten med aluminiumdoseringen förslår vi att ett mindre antal sedimentkärnor ska tas. Dessa kan användas för att mera exakt kunna skatta det aktiva sedimentdjupet, den labila mängden organisk fosfor samt (och viktigaste) få en bättre uppfattning av den rumsliga variationen i sedimentet. Andra möjliga riskfaktorer diskuteras i sektion 4 och sådana som är kopplat till Växjösjöarna i sektion 4.3. Tillsats av aluminiumsalter till sediment för minskning av intern fosforbelastning är en beprövad metod. Livslängden av aluminiumbehandlingar tenderar att vara kortare i grunda sjöar. De huvudsakliga orsakerna för detta är: mindre aluminiumdos har använts på grund av en oftast lägre buffertkapacitet (d.v.s. lägre vattenvolym), internbelastningen i grunda sjöar är oftast lägre än den externa belastningen och omsättningstiderna kortare, bentisk fiskaktivitet bidrar till sedimentpåverkan som ökar fosforstillgängligheten, en högre andel av labil organisk fosfor i sedimentet vilket man inte tar hänsyn till vid dosering, och högre pH-nivåer i behandlade sjöar, som inte fick tillräckligt mycket aluminium, orsakade av hög produktivitet av alger. Det finns ett antal väl testade alternativ för att minska internbelastningen, bland annat muddring, vattenblandning, luftning, andra kemiska ingrepp (t.ex. järn, Riplox, mm). Några nyare, mer experimentella kontrollmetoder inkluderar, till exempel, bentonitlera där bindning sker mellan fosfor och lantanid och/eller aluminium. Doseringen av lera är inte lika väl studerat som doseringen av aluminiumsalter och därmed är de nya metoderna listade som "experimentella" än så länge. Av dessa alternativ verkar aluminiumsalter vara det mest kostnadseffektiva alternativet för Växjösjöarna. Doseras det på rätt sätt, bör den interna fosforbelastningen kunna minskas på ett kostnadseffektivt sätt. En av de viktigaste frågorna som rör dosering med hjälp av aluminiumsalter i dessa sjöar är möjligen en begränsad buffertkapacitet. Användning av buffrande aluminiumföreningar istället för rena aluminiumsalter kommer att begränsa pH ändringar i sjön. Detta bör dock göras med försiktighet. I sådana fall bruka man dela upp doser. Detta är förmodligen ett bra alternativ i det här fallet, inte bara av säkerhetsskäl för att undvika försurning, utan även för att öka bindningseffektiviteten. Andra rekommendationer som borde göras är: Insamling och analys av vattenmassan och sedimentprover (om det inte finns gammalt sediment kvar) för aluminium för att bestämma förbehandlingsförhållanden Insamling och analys av kompletterande sedimentkärnor för en mer detaljerad (med en eller två cm intervaller) analys av mobil fosfor för att kunna göra en bättre uppskattning av effektiv aluminiumdos och därmed uppnå behandlingsmålen på ett kostnadseffektivt sätt. Analys av labil organisk fosfor i sedimentkärnorna för att kunna uppskatta dess framtida bidrag till den mobila fosforfraktionen. Kemisk modellering för att skatta förändringar i vattenkemi och buffringsförmåga efter tillsats av aluminiumsalt. Rekommendationer som är mindre viktiga men som bedöms relevanta är Ett antal kontrollerade laboratorieförsök där man studerar lösligheten av aluminium och pH under förhållanden som liknar en behandling i Växjösjöarna. Bestämning av löst (< 0.45 mm), PCV (pyrocatechol reaktivt) och partikulärt aluminium samt löst och partikulär fosfor i sjön och i utloppet av reningsverket.

Keywords

Aluminium, Lake Sediment, Phosphorus, Restoration, Aluminium

Published in

Rapport / Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för vatten och miljö
2014, number: 2014:7Publisher: Institutionen för vatten och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet