Abstract

Inom åtgärdsprogrammet för vedlevande skalbaggar på skogslind har många inventeringar gjorts med hjälp av fönsterfällor. Några av de arter som ingår i åtgärdsprogrammet hittades på ytterst få lokaler i dessa inventeringar. Vi har därför prövat en annan met od för att 1) se om arterna finns på några av de finaste lindlokalerna som finns i Västmanlands län, 2) se om andra metoder är effektivare för att hitta dessa arter. Sex lokaler som räknas som toppobjekt för lindvedsfauna i Västmanland undersöktes. Vår met od var att undersöka grenved som låg på marken, dels genom att söka gnagspår i veden och ta hem den ved som såg lovande ut för framkläckning av skalbaggar, dels att sålla bark på grenved. Främst riktade vi in oss på två arter: Lindgrengnagare Pseudptilinus fissicollis och Lindsvampborrare Ennearthron pruinosulum . Lindgrengnagare hittades på en lokal, Aggarön. Lindsvampborrare hittades inte alls. Vi fann däremot två andra arter från åtgärdsprogrammet som sällan hittats i de tidigare inventeringar som gjorts : ögonfläckbocken Mesosa cucrculionoides på Aggarön och Stensjöberget vid Tidö; och lindfläckbock Chlorophus herbstii på Kronängen och Stensjöberget. Fynden av ögonfläckbock var glädjande återfynd av arten på lokaler där den hittats fram till 1970 - talet, men där den nu förmodades vara utgången. Lindfläckbocken är förmodligen en betydligt mer utbredd art än ögonfläckbock. För lindgrengnagaren och lindsvampborraren är vår slutsats att fönsterfälleinventeringarnas fåtaliga fynd speglar att arterna är sällsynt a och bara finns på några få lokaler i Mälaren, och på dessa lokaler är de inte heller speciellt frekventa. Resultaten av vår undersökning visar att denna metod är ett bra komplement till fönsterfälleinventeringarna. Vi detekterade arter som inte, eller sä llan hittades i fönsterfällorna, medan andra arter inventerad es betydligt effektivare med fö nsterfällor. Lokalerna med ögonfläckbocken är båda ganska speciella med många förmodligen gamla, men inte speciellt grova lindar. Det viktiga för faunan i dem är at t denna struktur på lindarna kan behållas eller helst utvecklas över större områden. Skalbaggarna i denna undersökning (med undantag för lindfläckbocken C. herbstii ) är inte beroende av solexponering, varför gallringar och röjningar enbart bör utföras för att gynna linden. På lokaler med gammal kulturpåverkan bör hävd vidmakthållas och eventuellt kan återhamling av träd vara aktuellt. 7 8 1 Inledning Skalbaggsfaunan i ved av döda lindar är ganska speciell och innehåller flera specialiserade arter som i Sverige är utbredda enbart eller främst i Mälarområdet, speciellt runt den inre delen av sjön (Jonsell & Andersson 2011). Eftersom flera av arterna är h otade så har ett åtgärdsprogram upprättats för dem (Ehnström 2006). En åtgärd som genomförts inom programmet är att inventera på vilka platser arterna finns. Man har både kontrollerat statusen på tidigare kända lokaler och även sökt på många nya platser so m hade potential att hysa arterna. Dessa inventeringar har främst gjorts med fönsterfällor (Andersson opubl., Eriksson 2007, Jonsell & Sahlin 2010), en metod som är effektiv för åtminstone fyra av arterna i åtgärdsprogrammet. Övriga arter har däremot bara hittats sporadiskt med denna metod (Jonsell & Andersson 2011). Det kan antingen bero på att arterna verkligen saknas eller på att fönsterfällemetoden är ineffektiv för att hitta dessa arter. Därför är det värdefullt att pröva också andra inventeringsmetode r, något som var målet med denna undersökning. Figur 1. Tre av de fyra arter som inventeringen främst fokuserade på att hitta: a) ögonfläckbock M. curculionoides foto Rune Axelsson, b) lindgrengnagare Pseudptilinus fissicollis foto Rune Axelsson, c) li ndfläckbock Chlorophus herbstii , foto Mats Jonsell. Lindsvampborrare Ennearthron pruinosulum saknas bild på - det är en ca 1,5 mm lång skalbagge med cylindrisk kroppsform. De arter som vi är osäkra på hur bra man d etekterar med fönsterfällor är ögonf läckbock M. curculionoides , lindgrengnagare Pseudptilinus fissicollis , lindfläckbock Chlorophus herbstii och lindsvampborrare Ennearthron pruinosulum (Fig. 1). Det har gjorts några mindre inventeringar efter dessa där andra metoder använts. Pär Eriksson (2007) använde både sök - och plockmetod och kläckningar i sina inventeringar. Det gjordes även specialinventering efter ögonfläckbocken Mesosa curculio noides på några lokaler i Västmanlands län (Sahlin 2010 ). Men inte heller med dessa insatser hittades dessa arter på speciellt många platser. Insatserna var dock ganska små. Därför gjordes denna undersökning med metodvalet att söka och plocka, sålla och kl äcka fram skalbaggarna ur vedbitar, främst grenar på marken. Målet var att undersöka några av de mest högklassiga lokalerna för lindlevande skalbaggar i Västmanland för att se om resultaten från Sahlin (2010 ) gäller också för andra arter och på fler lokale r.

Published in

Publisher: Länsstyrelsen i Västmanlands län

SLU Authors

• Jonsell, Mats

  • Department of Ecology, Swedish University of Agricultural Sciences
    

UKÄ Subject classification

Zoology


Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/65476