Abstract

Veterinärer kan göra stor nytta genom att inte uppmuntra allmänheten att ta hand om och komma in med vad som vanligen felaktigt uppfattas som ”övergivna” djurungar. Vidare kan man som veterinär vara tydlig med att privatpersoner inte vare sig bör eller får försöka ta hand om skadat vilt i mer än två dygn, innan en godkänd viltrehabiliterare måste ta över. Veterinärer kan vara ett gott stöd för godkända viltrehabiliterare genom att medverka i bedömningen av om djuret ska anses rehabiliterbart till ett fullgott liv i det fria (Figur 8). Naturligtvis kan veterinären även bistå genom att själv eller via mer erfarna kolleger ge veterinärmedicinsk vård i de fall sådan bedöms behövas (Figur 9). På samma sätt kan viltrehabiliteraren vara ett gott stöd i den veterinära bedömningen av djurets rehabiliteringsprognos. Som veterinär bör man förvissa sig om att de ekonomiska förutsättningarna är klara för alla inblandade parter innan kostsam behandling inleds. Samtidigt får man vara beredd på att initiala undersökningar och avlivningar av skadat vilt av djurskyddsskäl kan behöva göras utan ekonomisk ersättning.

Published in

Svensk Veterinärtidning
2017, Volume: 69, number: 2, pages: 22-28

SLU Authors

• Berg, Lotta

  • Department of Applied Animal Science and Welfare, Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Lindsjö, Johan

  • Department of Applied Animal Science and Welfare, Swedish University of Agricultural Sciences
    

UKÄ Subject classification

Other Veterinary Science
Animal and Dairy Science


Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/83363