Älgstammens utveckling och älgförvaltningen i siffror : årsrapport för året 2023/24

Abstract

Sedan 2021 har SLU haft i uppdrag att leverera skattningar av älgstammens täthet vid jaktstart till länsstyrelserna och till älgförvaltningsgrupperna; från och med jaktåret 2023/24 har SLU även i uppdrag att årligen sammanfatta den genomförda älgförvaltningen i siffror. Denna rapport är den första i sitt slag, och redovisar resultaten från bägge uppdragen.

Älgavskjutningen minskade runt millennieskiftet, vilket sannolikt bidrog till att älgstammen växte till i Götaland och Svealand under 00-talet och att krav restes på en ny och mer målfokuserad älgförvaltning. Avskjutningen ökade igen under andra hälften av 00-talet, och populationstillväxten hade redan vänt när den nya älgförvaltningen infördes jaktåret 2012/13. Sedan dess har både älgstammen och avskjutningen minskat.

Älgstammen uppgick till cirka 250 000 individer vid jaktstart hösten 2023, och nedgången ser nu ut att ha planat ut. Ganska precis 50 000 individer fälldes, och jakten reducerade därmed stammen till cirka 200 000 älgar vid jaktsäsongens slut. Till detta kommer predation, viltolyckor och annan dödlighet som inträffat efter att jakten inleddes. Om man justerar för de älgar som fällts vid årets jakt och de som trafikdödats samt jämför antalet älgar ”efter jakt” mellan år, så har trenden av en minskande älgstam vänt; det fanns fler älgar efter årets jakt än efter fjolårets. Det är en effekt av att jägarna reducerat de två senaste årens avskjutning kraftigt; avskjutningen är nästan halverad jämfört med för tio år sedan. Målsättningen att sänka älgstammen har därmed lyckats i merparten av Sverige, även om avskjutningsmålen nåtts med en tidsmässig eftersläpning. Vid tolkningen av resultaten är det dock viktigt att ta i beaktande att det finns stora variationer inom landsdelar, och även inom län.

Allt tyder nu på att jägarna har ändrat sina jaktbeteenden. Avskjutningen minskar allt snabbare, samtidigt som antalet rapporterade observationstimmar minskar. Detta antyder att jägarna tillbringar mindre tid med att jaga älg. Samtidigt minskar både andelen av stammen som skjuts under jaktsäsongen och andelen älgar som skjuts av dem som faktiskt ses under de inledande 30 dagarna av jakten. Jägarna väljer därmed aktivt att inte skjuta lika många av de älgar de ser, och den mest sannolika förklaringen till mönstren är att jägarna nu aktivt försöker bromsa eller vända nedgången i älgstammen. Det illustreras även av att de tydligaste förändringarna finns för andelen vuxna hondjur som fälls, eftersom de vuxna hondjuren är viktigast för populationstillväxten.

Nyttjandegraden av avskjutningsmålen har i genomsnitt minskat långt under den nivå som är satt som acceptabla avvikelser, trots att avskjutningsmålen justerats ned de senaste åren. Därmed förefaller det sannolikt att jägarna i genomsnitt inte längre accepterar målet att sänka älgstammen ytterligare.

Oavsett vad man tycker om populationsmålen är minskade jaktinsatser problematiskt ur ett viltövervakningsperspektiv, då det sannolikt krävs fler observationstimmar insamlade vid jakt för att mäta tätheten med en viss osäkerhet vid låga tätheter jämfört med höga. Vidare finns det en risk att skattningar av tätheten huvudsakligen kommer baseras på data från jämförelsevis älgtäta områden, om jägarna avstår från att jaga på de mer älgglesa markerna. SLU utvärderar för närvarande vilka effekter de ändrade jaktbeteendena har på inventeringsunderlagen för skattningarna.

Published in

Rapport / Naturvårdsverket
2024
Publisher: Naturvårdsverket

SLU Authors

• Widemo, Fredrik

  • Department of Wildlife, Fish and Environmental Studies, Swedish University of Agricultural Sciences
    

• Leonardsson, Kjell

  • Department of Wildlife, Fish and Environmental Studies, Swedish University of Agricultural Sciences
    

Associated SLU-program

Wildlife

UKÄ Subject classification

Fish and Wildlife Management

Permanent link to this page (URI)

https://res.slu.se/id/publ/139518