Sammanfattning

Rapporten undersöker jägares och lantbrukares attityder till vildsvin, till utfodring av vilt och till jakt på åtel genom attitydstudier. Majoriteten jägare och lantbrukare från Götaland och Svealand uppgav att vildsvin fanns etablerade, och de flesta respondenterna med vildsvin ansåg att stammen var för stor och orsakade oacceptabla skador på grödor.

Utfodring av klövvilt var vanligare bland jägare än bland lantbrukare; i bägge grupperna var vildsvin den klövviltart som minst andel ville gynna. De viktigaste skälen att utfodra var att minska skador, förenkla jakt och att avleda klövvilt från skadekänsliga områden. Jägare som utfodrade vilt sköt fler vildsvin, och ansåg att mängden skador på grödor var mindre än jägare med vildsvin som inte utfodrade vilt. Det fanns inga samband mellan utfodring och synen på skador på grödor för lantbrukare. Cirka 10 % av lantbrukarna ansåg att utfodringen var för omfattande på deras brukningsenhet och cirka 20 % ansåg att utfodringen var för omfattande på angränsande fastigheter.

Hälften av jägarna och 60 % av lantbrukarna med vildsvin hade åtlar, i huvudsak för att jaga vildsvin. Det var ingen signifikant skillnad i synen på skador mellan jägare eller lantbrukare som hade respektive inte hade åtlar. Däremot fanns det ett positivt samband mellan skadenivåerna och hur ofta åtlarna nyttjades, vilket antyder att jakttrycket ökar när skadorna ökar. Jägare med åtlar sköt fler vildsvin än de som inte hade åtlar och åteljakten stod för 43 % av alla fällda vildsvin. Åteljakten är därmed av avgörande betydelse för regleringen av vildsvinsstammen.

En majoritet av jägarna ville se vildsvin minst varannan gång de besökte en åtel för att tycka att åteljakt skulle kännas meningsfull, men besöksfrekvensen var lägre än så. Jägare uppgav att det var vanligare att de såg klövvilt på åtlar med foderspridare än på åtlar där större mängder foder lades ut mer sällan, och det fanns även en positiv effekt av mängden foder för gruppen med foderspridare. Det finns en potential att öka åteljakten, då hälften av jägarna med vildsvin inte har åtlar och 40 % av dem med åtlar inte utnyttjar dem. Samtidigt finns en uppenbar risk att besöksfrekvensen av vidsvin skulle minska genom begränsande regelverk för åtling, vilket sannolikt skulle försvåra en sådan utveckling.

Syftet med utfodring är att stödja eller avleda viltet, medan syftet med åtling är att förenkla jakt. I bägge fallen har utplaceringen av fodret en styrande och sannolikt även en stödjande effekt. Sammantaget är det svårt eller ogörligt att separera de ekologiska effekterna av utfodring och åtling, och lika svårt att skilja dem definitionsmässigt. Alla former av utfodring och åtling kan ha stödjande effekter, men de kan kompenseras för genom utökad jakt.

Nyckelord

Utfodring; Åtel; Vildsvin; Jakt

Publicerad i

Rapport / Naturvårdsverket
2023, nummer: 7094
ISBN: 978-91-620-7094-6
Utgivare: Naturvårdsverket

SLU författare

• Widemo, Fredrik

  • Institutionen för vilt, fisk och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet
    

Associerade SLU-program

Vilt


Globala målen

SDG15 Skydda, återställa och främja ett hållbart nyttjande av landbaserade ekosystem, hållbart bruka skogar, bekämpa ökenspridning, hejda och vrida tillbaka markförstöringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald
SDG2 Avskaffa hunger, uppnå tryggad livsmedelsförsörjning och förbättrad nutrition samt främja ett hållbart jordbruk
SDG12 Säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster


UKÄ forskningsämne

Ekologi


Permanent länk till denna sida (URI)

https://res.slu.se/id/publ/122755