Sammanfattning

Strävan efter ett uthålligt samhälle innebär att växtnäringen i samhällets avlopp och organiska avfall bör återföras till jordbruket. Om detta skall bli verklighet är det nödvändigt att känna till alla inblandade aktörers krav på jordbrukets användning av avloppsslam, rötrest, humanurin och andra urbana växtnäringsprodukter. Därför inleddes under hösten 1999 denna studie där ett 40-tal livsmedelsföretag, spannmålsgrossister, detaljhandelsföretag, branschorganisationer etc. tillfrågades om sin syn på denna användning. Studien baserades på en enkätundersökning som genomfördes mellan november 1999 och januari 2000 samt på uppföljande intervjuer och kompletterande telefonsamtal under våren 2000. De flesta aktörer som kontaktades hade regler om avloppsslam, vilket oftast innebar ett förbud mot slamgödsling. Under 1999 kretsade slamdiskussionerna kring larm om silver, kadmium, bromerade flamskyddsmedel, hygieniska aspekter och kring LRF:s rekommendation från oktober 1999 mot fortsatt jordbruksanvändning av avloppsslam. Slamstoppet motiverades med att förtroendet för slammet hade försämras av larmen, något som märktes i denna undersökning då flera företag skärpte sina regler under undersökningsperioden. Förutom vissa lantmännenföreningar och Agrobränsle AB var Danisco Sugar det enda livsmedelsföretag i denna undersökning som tydligt angav att de tillåter slamgödsling, förutsatt att samtliga lagkrav och villkoren i slamöverenskommelsen uppfyllts. Endast ett fåtal företag hade specifika regler för andra urbana växtnäringsprodukter än avloppsslam. Flera företag angav att de arbetade med att ta fram sådana regler och att de troligen kommer att se positivt på dessa produkter. Arla, Norrmejerier, Agrobränsle AB, ODAL, Svalöf Weibull och KRAV tillät användningen av trekammarbrunnsslam, i de flesta fall dock endast slam från den egna gården. Arla, som hade regler om flest urbana växtnäringsprodukter i denna undersökning, tillät även användningen av humanurin, vatten från biodammar och rötrest. Rötrest tilläts även av Svalöf Weibull och Karlshamns AB. Under vissa förutsättningar kunde KRAV även tillåta användning av bland annat källsorterad kompost och kan troligen även komma att tillåta källsorterad rötrest. De vanligaste motivet för att tillåta urbana växtnäringsprodukter var att man härigenom sluter kretsloppen av växtnäring. De vanligaste motiven mot användningen av avloppsslam var oro för oönskade ämnen, konsumentaspekten och kundkrav. Dessa motiv överskuggades dock av den ekonomiska och förtroendemässiga risk som slamanvändning kan innebära för det enskilda livsmedelsföretaget. Slammet har ringa ekonomiskt värde för livsmedelsföretagen, det är inget nödvändigt produktionshjälpmedel och med det låga förtroendet för slam kan det vara en fördel att påstå att livsmedlen är slamfritt producerade. Om mer urban växtnäring ska kunna återföras till jordbruket får inga inblandade aktörer uppleva att riskerna med användningen av urbana växtnäringsprodukter är för stora och det måste finnas ekonomiska incitament att tillåta användningen. I dagsläget saknar livsmedelssektorn som helhet förtroende för avloppsslam medan andra växtnäringsprodukter kan komma att accepteras i större omfattning. Om den urbana växtnäring ska kunna användas långsiktigt vid livsmedelsproduktion bör alternativ till avloppsslammet studeras, exempelvis i form av källsorterande produkter och renad fosfor ur slam och aska.

Nyckelord

food industry; demand; urban wastes; sewage sludge; wastewater; fertilizers; agriculture

Publicerad i

Rapport - Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för lantbruksteknik
2001,
Utgivare: Institutionen för lantbruksteknik, Sveriges lantbruksuniversitet

UKÄ forskningsämne

Jordbruksvetenskap

Permanent länk till denna sida (URI)

https://res.slu.se/id/publ/125794