Sammanfattning

Packningsbenägenheten hos olika jordar undersöktes med hjälp av en laboratoriemetod av typen "confined compression test". Maximal packningsbenägenhet på våren erhölls först efter en viss upptorkning, och detta känsliga stadium sammanföll ungefär med tiden för vårbrukets början. Det betonas, att den omedelbara minskningen i porositet genom packning på lerjordar ger ett otillräckligt mått på den struktur-påverkan som skett. Strukturskadan ger sig ofta till känna först senare under upptorkningen. Hög mullhalt i jorden leder till minskad packnings-benägenhet. Likaså påvisades, att mikrobiell omsättning i jorden ökar motståndskraften mot packning. Sambandet mellan jordens volymvikt och pålagt tryck närmade sig vid ökande tryck alltmera en funktion av typen ? = c log P + k där alltså volymvikten (eller porositeten) är en rätlinjig funktion av logaritmen för trycket. En hypotetisk modell för packningsförloppet i en aggregerad plastisk jord, vari ovanstående samband ingår som ett led, diskuteras och några konsekvenser av modellens tillämpande i fält behandlas

Nyckelord

jordbearbetning; markpackning; marktryck; packningsbenägenhet; markfysik; fältförsök; laboratorieundersökning

Publicerad i

Rapporter från Jordbearbetningsavdelningen / Lantbrukshögskolan
1969, nummer: 18
Utgivare: Institutionen för markvetenskap, Jordbearbetningsavdelningen, Sveriges lantbruksuniversitet

UKÄ forskningsämne

Miljö- och naturvårdsvetenskap
Jordbruksvetenskap

Permanent länk till denna sida (URI)

https://res.slu.se/id/publ/29878