Sammanfattning

Vi utvärderade effekterna av lekbottenrestaurering på en population av öring (Salmo trutta L.) i Hartijokki, ett biflöde till Kalixälven, utförd av Nilivaara Sportfiskeklubb mellan åren 1992-2003. År 1992 delades Hartijokki upp i två delar. Båda delarna av bäcken restaurerads genom att lägga tillbaka de stenar som lyfts bort under flottledsrensningar. I den övre delen av bäcken restaurerades även lekbottnar för öring. Tätheten av öring beräknades årligen med hjälp av elfiske. Utöver detta studerades även den relativa ägg till yngel överlevnaden samt bottensubstratets storlekssammansättning. Tätheten av öring, 0+, ökade statistiskt säkerställt i den del av bäcken där man genomfört lekbottenrestaureringar och uppvisade ett positivt samband med antalet restaurerade lekbottnar. Ingen förändring av öringtätheten kunde påvisas i den delen av bäcken där man inte restaurerat lekbottnar. Ägg till yngel överlevnaden var signifikant högre i restaurerade lekbottnar i jämförelse med orestaurerade grusbottnar. Detta berodde sannolikt på den relativt större mängd av sand och finmaterial som återfanns i orestaurerade grusbottnar

Publicerad i

Rapport / Sveriges lantbruksuniversitet, Vattenbruksinstitutionen
2006, nummer: 56
Utgivare: Vattenbruksinstitutionen, SLU

SLU författare

• Palm, Daniel

  • Institutionen för vattenbruk, Sveriges lantbruksuniversitet
    

UKÄ forskningsämne

Fisk- och akvakulturforskning
Miljö- och naturvårdsvetenskap


Permanent länk till denna sida (URI)

https://res.slu.se/id/publ/9374