Skip to main content
SLU:s publikationsdatabas (SLUpub)

Sammanfattning

Älgen är det viktigaste jaktbara viltet i Sverige och kan närmast ses som en nationalsymbol. Samtidigt står älgen för huvuddelen av betesskadorna på skog, och för majoriteten av viltolyckor med dödlig utgång i trafiken. Förvaltningen av älgstammen ställer därmed krav på ett välutvecklat förvaltningssystem, med inriktning på adaptiv samförvaltning av ekosystemtjänster och –otjänster för att finna goda avvägningar mellan olika intressen. I den föreliggande rapporten gör SLU på uppdrag av Naturvårdsverket en utvärdering av de befintliga målen inom förvaltningen, samt en konsekvensbeskrivning av vad som skulle krävas för att nå målen. Sedan 2018 finns tre fastställda, kvantitativa mål för älgstammen inom den svenska älgförvaltningen: landsdelsvisa mål för slaktvikt på älgkalv respektive för kalvproduktion mätt som antalet kalvar per hondjur, samt ett nationellt mål för andelen tjur bland vuxna älgar. Vidare finns tre skogliga mål inom samförvaltningen av älg-skog: ett tak för kvalitetsnedsättande årsskador på tall i ungskogar, ett motsvarande tak för skador på gran samt miniminivåer för stamtäthet och konkurrenskraft för RASE (rönn, asp, sälg och ek) i ungskog. SLU har utvärderat måluppfyllnaden för samtliga sex kvantitativa mål inom älgförvaltningen, undersökt vilka förvaltningsåtgärder som skulle kunna leda till ökad sannolikhet att nå målen samt gjort konsekvensanalyser i form av vad måluppfyllnad skulle kunna få för konsekvenser. Målen har utvärderats utifrån hur väl de uppfyller kriterierna att vara Specifika, Mätbara, Accepterade, Realistiska, Relevanta och Tidsatta (SMARRTa). Samtliga mål är kvantitativt definierade och därmed Specifika, samt Mätbara även om vi ger rekommendationer om hur mätbarheten skulle kunna ökas i en del fall. Det gör att målupp- fyllnaden kan utvärderas. Attityderna till målen undersöktes för jaktkortslösare och för enskilda skogsägare, och det fanns inga starka attityder mot något av målen. Vi anser därmed att själva målen är Accepterade. Samtidigt var det bara enstaka procent av jaktkortslösarna och drygt tio procent av de enskilda skogsägarna som ville ha färre älgar på sin jaktmark respektive fastighet. Det innebär att många markägare och jägare sannolikt motsätter sig kraftiga sänkningar av älgstammen, vilket är en tänkbar åtgärd för att nå skademålen. Inga av målen är uttalat Tidsatta, men hanteringen av målen innebär i praktiken att de löpande ska vara uppnådda. Därmed kvarstår bedömningarna av om de olika målen är Realistiska respektive Relevanta. Jaktkortslösarna såg i genomsnitt målen för kalvvikt och för kalvproduktion som viktiga, jämfört med övriga mål. Såväl den vetenskapliga litteraturen som praktisk erfarenhet stöder att kalvvikt och kalvproduktion är goda indikatorer på älgpopulationers status. Med dagens utveckling finns det dock ingenting som tyder på att målen för kalvvikter respektive kalvproduktion kommer att nås, varken på kort eller på lång sikt, med mindre än att vi inte bara bryter utan vänder den negativa utvecklingen för klimatet. Vår bedömning är därmed att nuvarande mål för kalvvikter respektive kalvproduktion inte kommer vara möjliga att nå. Även om målen speglar relevanta faktorer, är de inte realistiska givet den pågående klimatförändringen. Tjurandel bland vuxna är jämförelsevis enkelt att påverka genom anpassad avskjutning, och målet är uppnått eller nära att nås. Vi ser målet som Relevant och Realistiskt, men det utgör inte en ”kvalitetsindikator” på samma sätt som kalvvikter och kalvproduktion. En hög andel tjur kommer även att begränsa antalet kalvar som föds, eftersom det i absoluta tal finns färre kor för en given älgtäthet. Här behöver man finna accepterade avvägningar inom den lokala förvaltningen. Bland de skogliga målen är målet för skador på gran nära att nås, och vi ser målet som Realistiskt. Samtidigt ser vi inga starka samband mellan andel skador på gran och de andra skogliga målen, och det finns inte heller tydliga samband med hjortviltsamhällenas energibehov. Vi anser därmed inte att målet för granskador är Relevant som en indikator för ”obalans mellan fodertillgång och foderbehov”. Målen för täthet av RASE i ungskog är nära att nås, och vi ser dem som Realistiska. Samtidigt visar våra analyser av konkurrensstatus för RASE att produktionsstammarna av barrträd växer förbi RASE även i avsaknad av bete från klövvilt i det höjdintervall där mätningarna sker. Därmed anser vi inte att målet för konkurrens- kraft för RASE är Relevant, så som det mäts och tillämpas. Våra analyser tyder inte på att målet om årsskada av tall kommer att kunna nås, med mindre än att stammarna av älg och annat hjortvilt skjuts ned mycket kraftigt. Attityderna till älgstammens storlek antyder att det är osannolikt att så kommer ske. Samtidigt måste föryngringen med tall ökas kraftigt om målen ska nås. Sammantaget anser vi inte att målet är Realistiskt. Vidare anser vi att andelen skadade tallstammar enbart är relevant om man samtidigt tar hänsyn till beståndens sammansättning; vid en låg andel tall i bestånden kommer inte en hög skadeandel på ett litet antal tallar att begränsa den framtida avkastningen nämnvärt för skogsägaren. Vi anser därmed inte att målet för skador på tall heller är Relevant, så som målet hanteras idag. Det vore bättre att lägga fokus på antalet oskadade respektive skadade produktionsstammar, oavsett trädslag. Ett annat alternativ är andelen oskadade produktionsstammar. Våra analyser av vilka faktorer som påverkar de olika målvariablerna visar på olika mönster i olika landsdelar, men även på förändringar över tid. Vid tolkningen av resultaten är det viktigt att vara medveten om att vi studerar faktorer som är föremål för riktade förändringar genom olika förvaltningsåtgärder. Detta påverkar såväl medelvärdena som variationen kring dem, vilket i sin tur påverkar möjligheten att påvisa statistiska samband. I ett extremfall där älgtätheterna reglerades så att alla ÄFO:n hade samma älgtäthet så skulle det inte finnas någon variation i älgtäthet och därmed skulle inte heller dagens älgtäthet kunna förklara mängden skador. Det säger dock ingenting om vad som skulle hända om vi ökade eller minskade älgtätheten. Även om situationen inte är så extrem så gäller samma princip alla empiriska undersökningar av svenska älgpopulationer, såvida inte regelrätta, kontrollerade experiment genomförs. Under tidsperioden för våra jämförelser har vi sänkt älgtätheten och ökat talltätheten i stora delar av Sverige, i syfte att minska skadorna på tall. I delar av Sverige ser vi även en förväntad förändring i skadebilden. Samtidigt har vi minskat variationen i bägge variablerna, och därmed gjort det svårare att visa på signifikanta samband med mängden skador i nuläget. Sammantaget anser vi att det är ställt utom allt tvivel att mängden skador minskas mest effektivt genom att samtidigt öka mängden foder och reglera hela klövviltsamhället genom jakt. Förhållandet mellan estimaten för de olika variablerna bör tillmätas mindre vikt, eftersom de är starkt beroende av tidigare och pågående förvaltning samt variation i lokala förhållanden. Det betyder inte att generella samband saknas – våra teoretiska modeller visar tvärtom på tydliga mönster för hur älgar konsumerar tallplantor och att både talltätheten och tätheten av betande hjortdjur är betydelsefull. Våra analyser av empiriska data från älgförvaltningen stöder de teoretiska resultaten.

Publicerad i

Rapport Skog
2025, nummer: 2025:2
Utgivare: Fakulteten för skogsvetenskap, Sveriges lantbruksuniversitet

SLU författare

UKÄ forskningsämne

Vilt- och fiskeförvaltning

Publikationens identifierare

  • DOI: https://doi.org/10.54612/a.4co3ohmkvd

Permanent länk till denna sida (URI)

https://res.slu.se/id/publ/130936