Politikens roll för livsmedelsförsörjningen

Sammanfattning

Sveriges livsmedelssystem behöver bli både hållbart och resilient för att klara framtida påfrestningar. Det kräver en avvägning mellan fördelar nu och fördelar i framtiden och det klarar inte marknaden – det måste göras av våra politiker. Harald Svensson, under lång tid expert vid Jordbruksverket och medlem av SLU Future Foods referensgrupp, diskuterar här jordbrukspolitikens historiska påverkan på det svenska livsmedelssystemet och rekommendationer inför framtiden. Mycket – eller rent av allt – talar för att de senaste decenniernas relativt lugna förhållanden i det globala livsmedelssystemet inte kommer att fortsätta. Klimatförändringarna och höga energipriser äventyrar en fortsatt hög skördetillväxt, och trots att befolkningstillväxten i världen avtar så kommer det bli svårt att få utbud och efterfrågan att gå ihop. Det kan bli turbulent framöver, så hur kan politiken utformas för att på bästa sätt trygga en god livsmedelsförsörjning? En viktig uppgift för politiken är att ta ansvar för avvägningen mellan dagens relativt problemfria försörjningssituation och en tänkbar framtida betydligt mer problematisk försörjningssituation. Livsmedelssystemet behöver bli robust nog att tåla påfrestningar, men samtidigt fritt nog för att kunna utvecklas. Jordbruksregleringar för att skydda den inre marknaden har varit ett viktigt inslag under det senaste århundradet, både i Sverige och inom EU. De produktionsdrivande jordbruksstöden avvecklades gradvis från början av 1990-talet och fram till 2005, men samtidigt infördes miljöersättningar för att gynna främst biologisk mångfald. Det har också länge funnits olika stödformer för att höja lönsamheten i områden med sämre produktionsvillkor. Både den prispåverkande politiken och den som tillämpats under senare år har inneburit komplicerade regleringar. Det är också ett problem att det hela tiden läggs till nya bestämmelser. Det har bildats ett svåröverskådligt nät av regler och detta måste undvikas i framtiden. En uppgift för politiken är att ta ansvar för avvägningen mellan å ena sidan samhällsmål, såsom till exempel miljömål, och å andra sidan behovet av jordbruksprodukter. En annan central fråga är hur ansvarsfördelningen ska göras mellan politiken och marknadens aktörer. Båda beror givetvis på vilka grundläggande mål för jordbruket som sätt upp av politiken. Under efterkrigstiden prioriterade man antingen upp inkomstmål, produktionsmål eller rationaliseringsmål som preciserade jordbrukets omfattning eller jordbrukarnas inkomster. De visade sig dock vara mycket svåra att hantera och ledde nästan omedelbart till omvärderingar. Det är värt att ha i bakhuvudet när landets självförsörjning diskuteras. De beslut som jordbrukare måste fatta har verkningar på lång sikt, för både byggnader och maskiner måste ofta kunna användas i mer än ett decennium. Långsiktigheten i jordbruksproduktionen kräver att politiken är lika långsiktig för att den ska bli effektiv. Erfarenheter visar att kortsiktiga åtgärder snarast ökar osäkerheten, vilket gör att jordbrukets omfattning blir mindre än vad som är optimalt för samhället. Politiken, både den nationella och EU:s, behöver därför beslut med lång livslängd.

Publicerad i

SLU Future Food Reports
2022, nummer: 19
Utgivare: SLU Future Food, Sveriges lantbruksuniversitet

SLU författare

• Det finns ingen information

Associerade SLU-program

SLU Future Food

UKÄ forskningsämne

Livsmedelsvetenskap
Nationalekonomi

Publikationens identifierare

• ISBN: 978-91-8046-761-2
• eISBN: 978-91-8046-760-5

Permanent länk till denna sida (URI)

https://res.slu.se/id/publ/132492