Nilsson, Daniel
- Institutionen för biosystem och teknologi, Sveriges lantbruksuniversitet
Rapport2025Öppen tillgång
Nilsson, Daniel; Puig van Friesen, Marc; Bernesson, Sven
I Skåne bedrivs ett intensivt jordbruk, och länet har bland de bästa odlingsförutsättningarna i landet när det gäller bördighet, klimat och arrondering. Jordbruket svarar för nästan en fjärdedel av de totala territoriella utsläppen av växthusgaser i länet, och för ungefär en sjättedel av landets totala utsläpp inom jordbrukssektorn. Arbetet med att minska dessa utsläpp behöver därför intensifieras om regionala, nationella och europeiska (EU) utsläppsmål ska kunna nås.
Ett syfte med denna studie var att inventera och analysera lantbrukets utsläpp av växthusgaser i Skåne län, med särskild fokus på utsläpp av koldioxid med fossilt ursprung, för att därigenom kunna beskriva lantbrukets beroende av fossilbaserade produkter. Både direkta (territoriella) och indirekta (via insatsvaror) utsläpp har inventerats. En uppskattning av utsläppen från olika produktionsinriktningar (växtodling, animalieproduktion) har också gjorts för att illustrera hur stora utsläppen är för produktion av olika typer av livsmedel, och för att se vilka specifika möjligheter det finns för att minska dessa utsläpp. Ett annat syfte var att se vilka möjligheter det finns att minska de fossila utsläppen med hjälp av energieffektivisering och en övergång till biodrivmedel och elektrifiering.
Resultaten visade att lustgas, framförallt från kvävets omsättning i marken, och metan, framförallt från djurens matsmältning, var de viktigaste växthusgaserna i det skånska lantbruket under år 2022; 52 % resp. 39 %, uttryckt i CO2-ekvivalenter. Koldioxid var den tredje största växthusgasen med 9 %. De territoriella utsläppen från användning av fossila bränslen var ca 8 %, eller ca 90 000 ton CO2-ekv. De insatsvaror som hade de högsta utsläppen var mineralkvävegödsel och sojafoder, med en uppskattad utsläppsnivå på drygt 150 000 ton CO2-ekv/år resp. 100 000 ton CO2-ekv/år. Dessa uppskattningar är något osäkra, samtidigt som det sker en snabb utveckling mot ”grönare” tillverkning av kvävegödsel och en ökad inhemsk produktion av alternativa proteingrödor. Det skånska jordbruket har också goda möjligheter att binda in kol i marken genom t.ex. odling av mellangrödor, återförsel av växtoch rötrester och tillförsel av biokol.
Fossila drivmedel till lantbrukets traktorer och maskiner kan på kort sikt ersättas med biodrivmedel. De drivmedel som är aktuella är framförallt HVO (hydrerade vegetabiliska oljor), syntetiska drivmedel, FAME (fettsyrametylestrar), etanol (E85 – inblandning i bensin) och biogas. Det är viktigt att styrmedel införs som ökar de ekonomiska incitamenten för att använda förnybara bränslen.
Framöver förväntas även en ökad elektrifiering inom lantbruket. Egen produktion av el kan ske genom kraftvärmeanläggningar, vindkraftverk och s.k. solbruk (”agrivoltaics”). Denna el kan användas internt för att driva olika fordon, lagras via batterier (och ev. bidra med stödtjänster till elnätet), och för att producera vätgas och ammoniak. På längre sikt kan ammoniak bli kommersiellt intressant för småskalig produktion av kvävegödsel. Tre fallstudier i projektet visade att gårdar som använder biogas, vätgas, ammoniak och batteridrift har stor potential att minska användningen av fossila bränslen. I rapporten förs också en diskussion kring vikten av robusta energisystem, inte minst med tanke på säkerhetsläget i vår omvärld.
växthusgaser; koldioxid; fossilfri; robust; jordbruk; Skåne
Landskapsarkitektur, trädgård, växtproduktionsvetenskap: rapportserie
2025, nummer: 2025:2
Utgivare: Sveriges lantbruksuniversitet, Fakulteten för landskapsarkitektur, trädgårds- och växtproduktionsvetenskap, Institutionen för biosystem och teknologi
Jordbruksvetenskap
Miljö- och naturvårdsvetenskap
https://res.slu.se/id/publ/140819