Cederlund, Harald
- Institutionen för molekylära vetenskaper, Sveriges lantbruksuniversitet
Sammanfattning
Vegetation i spår kräver röjning eftersom vegetationen påverkar bankroppens livslängd, försämrar dräneringen, resulterar i spårhalka, minskar sikt, skymmer signaler och attraherar vilt till spårområdet. Normalt sker röjning med kättingslagning, men även motormanuella metoder förekommer. Intervjuer med entreprenörer och projektledare visade att det fanns intresse av att samla upp den avklippta biomassan för att säkerställa banvallens kvalitet.Vi har i praktiska försök noterat att mängden biomassa (avklippt) kan vara så hög som 19 ton per spårkilometer. Prov med uppsugning av olika typer av biomassa har utförts på Forshem driftplats varvid en snösug använts. Tekniken visade sig fungera, men kräver ombyggnad för att kunna användas utanför slipersbredden och för att kunna samla in den uppsugna biomassan. Det finns färdig kommersiell utrustning att tillgå för samtidig avklippning och uppsugning, bl a från det Schweiziska företaget Müller, som redan idag används i Mellaneuropa.Förslagsvis genomförs prov i spår i södra Sverige med utrustning från Müller för att undersöka tekniken under svenska förhållanden. Omhändertagande av avklippt biomassa kan ske genom rötning till biogas, förkolning (biokol) eller kompostering. Samtliga dessa tekniker är väl undersökta och beprövade. Logistiken kring omhändertagandet behöver klargöras.
Nyckelord
järnväg; vegetationsröjning; biomassa; snösug
Publicerad i
Utgivare: Institutionen för molekylära vetenskaper, Sveriges lantbruksuniversitet
SLU författare
UKÄ forskningsämne
Jordbruksvetenskap
Miljövetenskap
Miljö- och naturvårdsvetenskap
Publikationens identifierare
- DOI: https://doi.org/10.54612/a.48h11ff5bq
- eISBN: 978-91-8046-606-6
Permanent länk till denna sida (URI)
https://res.slu.se/id/publ/140913