Skip to main content
SLU:s publikationsdatabas (SLUpub)

Sammanfattning

Sammanfattning Länsstyrelsen i Dalarna utförde i juli 1996 en vattenkemisk inventering av ytvattnen i ett 40- tal sjöar i länet. Sjöarna hade även undersökts somrarna 1934 och 1974 av Lohammar respektive Andersson. Syftet med länsstyrelsens inventeringen var att studera om det skett några långsiktiga vattenkemiska förändringar i sjöarna mellan 1934, 1974 och 1996. Studierna inriktades främst mot hur de försurningsrelaterade variablerna förändrats över tiden, men även fosfor berörs. Slutsatser av utvärderingen är följande:

Skillnaden i analysmetodik för främst baskatjoner och sulfat påverkar haltnivåerna påtagligt i de tre undersökningarna. Kunskap om analysfelens storlek gör dock att resultaten ändå kan användas för att skatta den mellanårliga variationen med rimlig precision. Sulfatbestämningarna 1974 utgör ett undantag.

Vädret i form av nederbördsmängd och avrinning är sannolikt den viktigaste faktorn för att förklara många av de vattenkemiska skillnader som påvisats. Vädrets betydelse överskuggar de analysfel som finns i materialet.

Konduktivitet, baskatjoner, sulfat, klorid, buffertkapacitet (ANC) och alkalinitet i sjöpopulationen följer i stort samma mellanårliga mönster som kan förväntas utifrån variationen i klimatet dvs. att högre halter (parad t-test, p<0,05) registrerades under de mer torrare åren 1974 och 1996 jämfört med 1934, som var avsevärt mer nederbördsrikt.

Baskatjon-, sulfat- och ANC-halterna kan ha varit påverkade av det stora nedfallet av svavel vid 1974 års undersökning, men tyvärr kan inte detta verifieras pga. att sulfat inte bestämdes med tillräckligt hög precision. Däremot förefaller inte alkaliniteten ha påverkats nämnvärt av det sura regnet i mitten av 70-talet eftersom den då låg på samma nivå som 1996. Trots det höga nedfallet av sur nederbörd var pH ca 0,2 enheter högre i sjöarna 1974 jämfört med 1934 och 1996. Orsaken var ett lägre koldioxidtryck i vattenmassan 1974.

Det går inte att påvisa att de fem skogssjöarna i denna studie genomgått någon sentida försurning. Istället måste man konstatera att skogssjöarna hade bättre motståndskraft mot surt nedfall 1996 än vad de hade 1934. ANC hade ökat med ca 0,04 mekv/l. pH sjönk med ca 0,2 enheter mellan 1974 och 1996 medan alkaliniteten var oförändrad. Orsaken var ett högre koldioxidtryck i vattenmassan 1996. Koldioxid bidrog detta år med en pH-sänkning med i medeltal ca 0,4 enheter i både skogssjöarna och i sjöpopulationen i stort.

För klorid kan ytterligare ett par faktorer utöver klimatet förklara varför halterna stigit över tiden. Den ena faktorn är ökad användning av vägsalt och den andra faktorn är ökade utsläpp av klorid via reningsverk och hushållsavlopp. Natrium uppvisar bara delvis ett likartat mönster som klorid. Skillnaden kan förklaras av att natrium, till skillnad från klorid, förekommer tämligen rikligt i vissa mineral och frigörs vid vittring samt att vägsaltning orsakar ett jonbyte i marken med kalcium.

Mellan 1934 och 1996 har det skett en ökning av fosforhalterna med i medeltal 70% i hela sjöpopulationen. I 21 sjöar var ökningen större än 5 µg P/l och i 13 av sjöarna var ökningen mer än 10 µg P/l. Samtliga dessa sjöar förutom en ingår i de sjötyper som är mest påverkade av mänskliga aktiviteter. Särskilt Dalälvsjöarna utmärker sig genom att fosforhalten ökat med mer än 10 µg P/l i 7 av 8 sjöar. En av de "opåverkade" åsgropssjöarna uppvisade en fosforökning med 8 µg P/I. Även siktdjupet har påtagligt minskat (ca 0,6 m), vilket visar att sjöarna eutrofierats. Den främsta orsaken är sannolikt ökad tillförsel av fosfor från jordbruksmark och hushållsavlopp

Publicerad i

Rapport / Länsstyrelsen Dalarnas län
2001, nummer: 2001:4
Utgivare: Miljövårdsenheten, Länsstyrelsen Dalarnas län

SLU författare

UKÄ forskningsämne

Miljövetenskap

Permanent länk till denna sida (URI)

https://res.slu.se/id/publ/141830