Skip to main content
SLU:s publikationsdatabas (SLUpub)

Sammanfattning

Friskt utsäde är en förutsättning för god skörd. Samtidigt utgör utsäde en effektiv spridningsväg för växtpatogener, både mellan odlingssäsonger och geografiska områden. Därför är certifiering av utsäde, inklusive sundhetstest, en viktig del av det integrerade växtskyddet. I princip allt utsäde som saluförs ska vara certifierat och uppfylla fastställda krav på sundhet. Utsädesburna sjukdomar påverkar grobarhet, etablering av grödan, skörd och kvalitet. Smittans placering i fröet och dess biologiska beteende avgör hur den analyseras, vilka gränsvärden som tillämpas och om behandling är möjlig.

I Sverige används kvantitativa gränsvärden främst för utsädesburna svampar i fröburna grödor. För bakterier, virus och nematoder är det istället vanligare med krav på frihet från förekomst, enligt EU:s växtskyddslagstiftning. Gränsvärdena används som beslutsunderlag för certifiering, krav på behandling eller rekommendationer om att inte använda utsädet. Dessa gränsvärden skiljer sig mellan grödor, sjukdomar och certifieringsklasser, och deras funktion varierar från absoluta förbud till rådgivande riktlinjer. De flesta gränsvärden som används i Sverige togs fram under 1970- och 1980-talen. Sedan dess har odlingssystem, klimat, patogenförekomst och tillgängliga behandlingsmetoder förändrats, vilket innebär att många gränsvärden inte längre är anpassade till dagens förhållanden.

Sundhetsanalyser bygger i dag huvudsakligen på traditionella odlingsbaserade metoder, såsom agar-, filterpappers-, embryo-, osmos- och tvättmetoder. Dessa är väl beprövade, kostnadseffektiva och tillförlitliga för rutinanalyser, men de är ofta tidskrävande, beroende av mykologisk expertis och kan ha begränsad känslighet vid låg smittograd. Nya metoder, särskilt molekylära, erbjuder högre känslighet och snabbare analys, men kan inte alltid skilja mellan livskraftigt och icke-livskraftigt patogenmaterial. Därför bedöms de i nuläget främst vara lämpliga som komplement till befintliga metoder.

En uppdatering av gränsvärden bör ske genom en tydlig och systematisk metodik. Gränsvärden måste balansera biologisk risk och ekonomisk konsekvens, samt ta hänsyn till tillgängliga behandlingsmöjligheter. Denna metodik bör omfatta val av lämplig analysmetod, biologiskt relevant definition av smittograd, kontrollerade fleråriga fältförsök samt identifiering av den smittnivå där effekter på etablering, sjukdomsutveckling och skörd blir tydliga.

I ett beredskapsperspektiv framstår Sveriges utsädesförsörjning som delvis sårbar. Landet är beroende av import för vissa grödor och för viktiga insatsvaror och analyser.

Ett långsiktigt hållbart system för sundhetskontroll av utsäde är avgörande för växtskydd, skördens kvalitet och Sveriges livsmedelsförsörjning i såväl normalläge som vid kris. Rapporten identifierar tre övergripande behov: uppdaterade och vetenskapligt förankrade gränsvärden som speglar dagens odlingsförhållanden, ett ändamålsenligt utnyttjande av både befintliga och nya analysmetoder, och vikten av ett nationellt system för utsädesdiagnostik och produktion i händelse av kriser.

Nyckelord

utsäde; sundhet; utsädesburna sjukdomar; gränsvärden; sundhetsanalys; analysmetoder; livsmedelsberedskap

Publicerad i

Utgivare: Sveriges lantbruksuniversitet

SLU författare

UKÄ forskningsämne

Övriga andra lantbruksrelaterade vetenskaper
Jordbruksvetenskap

Publikationens identifierare

  • DOI: https://doi.org/10.54612/a.5i5eftuhhi
  • eISBN: 978-91-8124-160-0

Permanent länk till denna sida (URI)

https://res.slu.se/id/publ/145363