Skip to main content
SLU:s publikationsdatabas (SLUpub)

Sammanfattning

Ringhals kärnkraftverk är en av Sveriges största elproducenter och har varit i kommersiell drift sedan 1975. Kraftverket bestod fram till 2019 av fyra reaktorer men två reaktorer har sedan avvecklats. Vid kraftverkets drift nyttjas betydande mängder havsvatten för kylning av processerna, ungefär 90 m3 per sekund. Havsvattnet tas in från närliggande kustområde via en kanal in till kraftverket. När kylvattnet pumpas tillbaka till havet har det värmts upp med cirka 10 grader. På grund av intag och utsläpp av kylvatten sker en påverkan på den omgivande kustvattenmiljön och dess organismer. Denna påverkan övervakas och analyseras i det pågående biologiska recipientkontrollprogrammet för kraftverket. Föreliggande rapport sammanfattar den långsiktiga utvecklingen av fisksamhällena och främmande arter i det område som påverkas av nyttjande av kylvatten. Rapporten utvärderar dessutom kunskapsläget inom kontrollprogramsverksamheten och presenterar förslag till utvecklig för det biologiska recipientkontrollprogrammet.

Den mest påtagliga negativa effekten av kraftverkets drift på miljön och dess organismer sker i kylvattenintaget till kraftverket. Stora mängder ägg, larver och juvenila fiskar följer med i kylvattenströmmarna och dör i kraftverkets silstation. Den höga dödligheten gäller nästintill samtliga fiskarter som följer med kylvattnet och påverkar i olika grad de lokala kustfiskbestånden och arter som lever i havsområdena utanför Ringhals. Förlusterna av rödspätta (Pleuronectes platessa) i form av ägg och larver är omfattande och har haft en ökande trend sedan början av 2000- talet, och var som allra störst under åren 2019–2023. Utvecklingen i undersökningarna stämmer väl överens med beståndsutvecklingen i Västerhavet, där lekbiomassan av rödspätta har ökat under senaste decennierna och bedöms numera vara på historiskt höga nivåer. Omfattningarna av förlusterna av sillyngel (Clupea harengus) har historiskt varit stora, och under den senaste tioårsperioden har det förekommit år med särskilt höga tätheter. Enligt beräkningar uppskattas de årliga förlusterna av sillyngel motsvara en reducering för de vuxna sillbestånden på omkring 200 ton per år. Dessa förluster får dock anses ha relativt små effekter för de totala bestånden i omgivande havsområden. Förekomsterna av ägg och larver för torsk (Gadus morhua) har varit relativt låga under hela 2000-talet och överensstämmer väl med de generellt svaga torskbestånden i Skagerrak och Kattegatt. Under provtagningarna 2019 och 2022 var dock förekomsterna ovanligt stora och möjligen kan data från kylvattenintaget visa en tendens till återhämtning av bestånden genom kraftiga förvaltningsåtgärder som införts. Glasål (Anguilla anguilla) har visats ha en relativt hög tolerans och överlever till stor del passagen genom kraftverket, och den negativa effekten på beståndet är sannolikt liten.

Utsläpp av uppvärmt kylvatten till kustområdet vid Ringhals ger tydliga effekter för fisk- och kräftdjursbestånd i recipienten. Vid utsläppspunkten är vattentemperaturerna betydligt varmare, cirka fem grader varmare jämfört med omgivande havsområden och skapar särskilda förhållanden. Det finns en tydlig skillnad i artsammansättning mellan recipientområdet för kylvatten och opåverkade referensområdet Vendelsö. Fiskarter och kräftdjur som gynnas av höga temperaturer förekommer i större utsträckning i recipienten för kylvatten jämfört med referensområdet, medan arter som föredrar svalare temperaturer skyr området under stora delar av året. Artdiversiteten i recipientområdet är generellt lägre jämfört med andra delar av kusten, och orsakas främst av stor dominans av enskilda arter som skärsnultra (Symphodus melops) och strandkrabba (Carcinus maenas). Utvecklingen för diversiteten i fisksamhället har sedan undersökningarna inleddes varit negativ i både recipienten och referensområdet. Under de senaste åren finns tecken på att fisksamhällena i recipienten och referensområdet Vendelsö har förändrats. En tydlig trend är att andelen fiskarter högt upp i näringsväven (rovfiskar) minskar i omfattning medan mesopredatorer (fiskarter i mitten av näringsväven) ökar. Denna utveckling noteras dock inte vid provfiskena för april månad och beror till stor del på att tätheterna av torsk har ökat under denna del av året.

Fem områden, Ringhals kylvattenutsläpp, Norra Horta, Vendelsö och två lokaler i Båtafjorden, har inventerats kontinuerligt sedan kontrollen av främmande arter påbörjades 2011. Under de undersökta åren har sju främmande arter påträffats och mest talrik har japansk sargassotång (Sargassum muticum) varit. Tätheterna av främmande arter har varit störst vid Ringhals kylvattenutsläpp och i Båtafjorden. I referensområdet Vendelsö har förekomsterna av främmande arter varit i låga omfattningar, något som tyder på att det uppvärmda kylvattnet i utsläppsområdet gynnar etableringen av främmande arter.

De standardiserade provtagningarna med täta kontroller i kylvattenintaget ger bra data för beräkningar av de fiskförluster som sker under perioden januari till april. Undersökningarna har historiskt haft ett starkt fokus på kommersiellt viktiga arter såsom torsk, sill och rödspätta. Om undersökningarna skulle utökas och genomföras även under andra perioder under året skulle data inhämtas för andra kustnära fiskarter och få ett mer ekosystembaserat fokus. Övervakningen av förlusterna för exempelvis glasål skulle sannolikt ge bättre och mer tillförlitliga data om provtagningar genomfördes under sommarmånaderna juni och juli.

Undersökningarna med småryssjor inom Ringhals recipientkontroll utgör en av Sveriges längsta provfiskeserier. Den standardiserade provfiskemetodiken har genomgått vissa revideringar och förbättringsåtgärder under tidsserien för att utveckla undersökningarna. Inom kustfiskövervakningen i Sverige har myndigheterna genomfört en översyn de senaste åren för att utvärdera de befintliga provfiskena längs Sveriges kust. I utvärderingen fastslogs att provfisket inom Ringhals recipientkontroll hade svagheter och skulle avsevärt förbättras om metodiken ändrades till den standardmetodik som finns för den nationella- och regionala övervakningen. Genom denna åtgärd skulle provfiskena ge bättre data och starkare analyser samt minska fiskmortaliteten i undersökningarna. För att undersöka eventuella fysiologiska effekter hos fisk i recipienten skulle provtagningar kunna införas i programmet, förslagsvis med ett upplägg likt recipientkontrollerna vid de andra svenska kärnkraftverken.

Nyckelord

kärnkraft; kylvatten; recipient; kontrollprogram; fisk; invasiva arter

Publicerad i

Aqua reports
2026, nummer: 2026:2
Utgivare: Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet

SLU författare

Associerade SLU-program

Kust och hav

UKÄ forskningsämne

Miljövetenskap

Publikationens identifierare

  • DOI: https://doi.org/10.54612/a.h9eqd03229
  • eISBN: 978-91-8124-180-8

Permanent länk till denna sida (URI)

https://res.slu.se/id/publ/146118