Sagerman, Josefin
- SLU Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet
Sammanfattning
Sverige har åtagit sig att inrätta och bevara ett ekologiskt representativt, sammanhängande och funktionellt nätverk av marina skyddade områden. Två enkätundersökningar har tagits fram på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten i syfte att utvärdera regleringar och representativitet inom de marina naturreservaten längs Sveriges ostkust. Regleringar omfattar de områdesspecifika reservatsföreskrifter som är till för att skydda naturvärden och styr vad som är otillåtet inom varje enskilt naturreservat. Det kan röra sig om tillträdesförbud i fågelskyddsområden eller hastighetsbegränsningar för båtar för att skydda känsliga bottnar. Med representativitet menas huruvida nätverket av skyddade områden täcker in preciserade bevarandevärden (till exempel vårrastplatser för ejder, blåmusselbäddar eller ålgräsängar) i adekvat omfattning. Enkäterna har utformats i samråd med länsstyrelsernas marina handläggare och omfattar de två havsområdena Bottniska viken och Egentliga Östersjön. Resultatet tydliggör vilka former av påverkan, skyddade områden och preciserade bevarandevärden som bör prioriteras för bättre reglering och utökat skydd. Genom att tydligt visa var bristerna är störst och samtidigt lyfta fram goda exempel, skapas bättre förutsättningar för att effektivt stärka skyddet.
I korthet visar enkätundersökningarna:
• Att reservatsföreskrifter behöver ses över för samtliga skyddade områden i Egentliga Östersjön och för alla områden utom två inom Bottniska viken.
• De preciserade bevarandevärden som tillhör kategorin ”Områden särskilt viktiga för marina däggdjur och fåglar” utmärker sig genom att ha många otillräckliga regleringar i båda havsområdena. Detta gäller även preciserade bevarandevärden under kategorin ”Essentiella habitat för fisk” inom Bottniska viken.
• Kunskapsläget när det gäller förekomsten av preciserade bevarandevärden i de marina naturreservaten är mest bristfälligt i Egentliga Östersjön. Sexton preciserade bevarandevärden (bland andra häckningsplatser för tobisgrissla, frilevande blåstång och öar och skär för gråsäl) har okänd betydelse inom minst en tredjedel av områdena. Motsvarande kunskapsbrist gäller fem preciserade bevarandevärden för Bottniska viken.
För att undersöka hur regleringar och representativitet utvecklas inom områdesskyddet över tid, bör enkätundersökningarna återupprepas kring år 2030. I rapporten ges förslag på hur enkäten och de underliggande förvaltningsunderlagen kan förbättras inför nästa uppföljning. Inför en uppföljning behöver länen prioritera gemensamma inventeringar för att förbättra kunskapsunderlaget för förekomster av preciserade bevarandevärden. För att samordna och göra reservatföreskrifter mer enhetliga är det bra att diskutera frågan i förvaltningsråden för marint områdesskydd. Detta kan ge en värdefull inblick i eventuella skillnader i bedömning mellan län, men även bidra till att de marina handläggarna kan utbyta erfarenheter och ge varandra stöd i hur föreskrifter kan formuleras på bästa sätt. Länen kan även överväga om särskilda insatser behövs för att stärka skyddet för vissa preciserade bevarandevärden.
Publicerad i
SLU Artdatabanken rapporterar
2025, nummer: 35
Utgivare: SLU Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet
SLU författare
UKÄ forskningsämne
Miljövetenskap
Ekologi
Publikationens identifierare
- eISBN: 978-91-87853-88-3
Permanent länk till denna sida (URI)
https://res.slu.se/id/publ/146224