Jacobson, Anders
- SLU Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet
Sammanfattning
Sandstäpp är en av Sveriges ovanligaste naturtyper med en särpräglad flora och funga (svampflora). Många av arterna är ovanliga och har en sydlig och sydostlig utbredning i Europa. Naturtypen förekommer på kalkrik sand i soliga och varma lägen. I vårt land finns sandstäpp endast i östra Skåne och på Öland. De svenska förekomsterna är nordliga utposter och naturtypen har sin huvudutbredning på den Europeiska kontinenten, men den är överallt sällsynt och fläckvis förekommande. Sandstäpp listas i Bilaga 1 i EU:s art- och habitatdirektiv, och benämns där Xeric sand calcareous grasslands 6120. Listningen innebär att naturtypen ska skyddas och uppnå gynnsam bevarandestatus inom alla regioner i EU där den förekommer.
Det är oklart hur mycket sandstäpp som har funnits i Sverige historiskt. Sannolikt var naturtypen vanligare förr men var begränsad till i stort sett samma regioner som idag. De största minskningarna av sandstäppsarealen skedde sannolikt i slutet av 1700-talet och några årtionden därefter i samband med de omvälvande förändringar av jordbruket som inleddes då. Senare har minskningen fortsatt som en följd av plantering av skog till skydd mot sanddrift, förändringar av markanvändningen, gödsling och exploatering. Även de senaste 30 åren har en del sandstäppsområden försvunnit om man jämför med inventeringar från 1990-talet. Det finns studier och inventeringar som tyder på att kvaliteten på de kvarvarande sandstäppsförekomsterna dessutom har försämrats under de senaste decennierna, troligen på grund av en kombination av kvävenedfall, urlakning av markytan och otillräcklig markstörning.
Under åren 2015 till 2018 utförde SLU Artdatabanken och Länsstyrelsen i Kalmar län den hittills största inventeringen av naturtypen sandstäpp i Sverige på uppdrag av Naturvårdsverket. Syftet var att förbättra kunskapen om sandstäpp i Sverige för att ge underlag till EU-rapportering, nationell miljömålsuppföljning och skötsel av skyddade områden. Totalt noterades 76,5 ha sandstäpp fördelat på 126 lokaler, varav 70,6 ha fördelat på 114 lokaler i Skåne och 5,8 ha fördelat på 12 lokaler på Öland. Varje lokal bestod i sin tur ofta av flera sandstäppsförekomster (dellokaler) som inventerades var för sig. Totalt noterades 379 dellokaler. Samtliga kända lokaler besöktes och dessutom hittades ett 15-tal som tidigare inte var angivna. Vid fältbesöken noterades på varje dellokal förekomsten av ett urval av kärlväxter som är karakteristiska för sandstäpp samt en mossart (sandskruvmossa). Dessutom bedömdes bland annat tillstånd, hot och framtidsutsikter för varje dellokal. Inventeringen låg till grund för 2019 års rapportering till EU enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet. Sandstäpp blev därmed den naturtyp i Sverige med det i särklass bästa underlaget till rapporteringen.
Majoriteten av sandstäppsförekomsterna var små. Medianen var endast 0,04 ha, men variationen var mycket stor från den minsta på bara någon kvadratmeter till den största sammanhängande förekomsten på 18,3 ha vid Vitemölla strandbackar norr om Kivik. Vid Vitemölla strandbackar karterades sammanlagt 19,1 ha sandstäpp, vilket motsvarar omkring 25 % av all sandstäppsareal i Sverige. På Öland noterades den största arealen vid Gårdby sandhed med sammanlagt 3,4 ha fördelat på flera närbelägna lokaler. En majoritet av sandstäppsarealen finns i skyddade områden: i Skåne 82 % och på Öland 63 %. I Skåne förekommer sandstäpp vanligen i betes- och slåttermarker. Ganska stora arealer finns även på militära övningsfält. På Öland dominerar däremot före detta sandtäkter. En mindre andel finns i betes- och slåttermarker.
Vid inventeringen bedömdes drygt 60 % av sandstäppsarealen ha god kvalitet både i Skåne och på Öland. Några procent av den övriga arealen bedömdes ha dålig kvalitet och resterande delar otillfredsställande kvalitet. Bedömningen var dock betydligt sämre när det gäller andelen dellokaler. Orsaken är att majoriteten av alla dellokaler var små och att de små dellokalerna ofta bedömdes vara hotade och hade dålig kvalitet på grund av igenväxning och succession mot andra vegetationstyper. Många av de små dellokalerna finns utanför skyddade områden och saknade hävd eller annan skötsel. Framtidsutsikterna för små dellokaler bedömdes ofta vara dålig. I Skåne förväntades 14 % av alla dellokaler vara borta inom en tolvårsperiod (samtliga var små och mindre än medianen). Framtidsutsikterna för de öländska sandstäppsförekomsterna bedömdes vara lite bättre, och inga dellokaler förväntades vara helt borta inom tolv år. De stora dellokalerna hade genomgående bättre tillstånd och framtidsutsikter både i Skåne och på Öland, bland annat beroende på bättre skötsel och genomförda restaureringsinsatser.
Vid inventeringen kunde bara hot och åtgärder som gick att se och värdera på plats tas med när framtidsutsikterna bedömdes. Förhoppningen är dock att skötsel inom skyddade områden, åtgärder inom ramen för åtgärdsprogrammet för sandstäpp, åtgärder för att gynna pollinatörer, samt de åtgärder som genomfördes under åren 2012 till 2018 inom EU Life-projektet Sand Life kommer att leda till en ljusare framtid för sandstäpp i Sverige än vad våra fältbedömningar antyder.
Publicerad i
SLU Artdatabanken rapporterar
2023, nummer: 30
Utgivare: SLU Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet
SLU författare
UKÄ forskningsämne
Ekologi
Publikationens identifierare
- eISBN: 978-91-87853-69-2
Permanent länk till denna sida (URI)
https://res.slu.se/id/publ/146227