Schlyter, Fredrik
- Institutionen för växtskyddsbiologi, Sveriges lantbruksuniversitet
Tidningsartikel2009
Schlyter, Fredrik; Schiebe, Christian
Granbarkborre och doftdiversitet Utan tvivel skulle hotet från granbarkborren minska om södra Sverige till större del bestod av bland- och lövskogar. Så visar Jactel och Brockerhoff (2007) i en metaanalys av 119 artiklar att blandskogar oftast uppvisar färre insektsskador – särskilt när det gäller specialister som granbarkborren. Det ju rätt uppenbart att specialiserade skadeinsekter har svårare att föröka sig när värdväxten blir mindre talrik. Men en stor roll spelar också doftdiversiteten: svårigheten att hitta värdväxten för en luktstyrd insekt, när lukter från olika växter blandas. Många människor känner till att insekters egna artspecfika signalsubstanser, feromoner, är oerhört kraftfulla signaler, som kan användas för att t.ex. lura en art som är skadedjur i mängder in i fällor. Att denna signal fungerar i praktiken vet alla som satt upp en barkborrefälla efter Gudrun! Att insekter dras till dofter från sina värdväxter är ju också känt sen länge, men att de också reagerar kraftigt på vissa dofter från icke-värdväxter är bara känt sedan drygt 15 år. Barkborrar på barrträd både i Europa och Nordamerika är bland de bäst studerade insekterna vad gäller doftdiverstitet. Anledningen är ju ganska uppenbar: sådana dofter skulle kunna tänkas användas för att ’lura’ t.ex. ett barrträdsdjur att det befinner sig i en lövskog och bör söka sig bort från området. Även om alla aktörer inom skogs-Sverige vore överens om att ändra inriktningen bort från gran omedelbart, hade vi en verklighet med kraftig grandominans att hantera under lång tid framöver. Här skulle ”konstgjorda blandskogar” med icke-värdväxtdofter kunna erbjuda en alternativ lösning i utsatta skogspartier, särskilt när ett varmare klimat ökar hotet från barkborrarna
åttatandad granbarkborre doftdiversitet björkdoft NHV
Skogseko
2009, nummer: 2, sidor: 12-13
Skogsvetenskap
https://res.slu.se/id/publ/28015