Skip to main content
SLU:s publikationsdatabas (SLUpub)

Rapport2006Öppen tillgång

Utedrift med nötkreatur under vinterhalvåret i Västsverige : Dokumentation av produktionssystem, djurhälsa och miljöpåverkan

Lundström, Christina; Rustas, Bengt-Ove; Wetterlind, Johanna; Lindén, Börje

Sammanfattning

Under senare år har det i Sverige blivit vanligare att hålla nötkreatur i enkla byggnader i kombination med mycket utevistelse under vinterhalvåret. Inhysningsformen kan ha såväl ekonomiska som djurmiljömässiga fördelar jämfört med konventionell uppstallning samtidigt som risken för växtnäringsläckage anses vara högre. Syftet med föreliggande undersökning var att studera utformning, skötsel, djurhälsa och risker för miljöpåverkan i utedriftssystem på 15 gårdar med nötkreatur i Västsverige. Gårdarna hade både stationära och mobila system eller olika typer av kombinationer. Helt stationära system hade fasta ligghallar och utfodringsplatser. I de mobila systemen flyttades både ligghallar och utfodringsplatser runt för att fördela markslitaget och gödseln över större areal. Vanligast förekommande var kombinationer av stationära ligghallar och flyttbara utfodringsplatser. På tre av gårdarna fanns barkbäddar. Djuren vistades gärna på dessa och lantbrukarna ansåg att barkbäddarna medförde torrare och renare djur. God djurhälsa samt att djuren kunde bete sig naturligt angav de flesta djurägare som positivt med utedriftssystemen. Djurhälsa och kalvningsresultat låg i nivå med besättningar anslutna till köttboskapskontrollen (KAP). Flera lantbrukare ansåg att systemen var lättarbetade och hade ekonomiska fördelar på grund av de låga fasta kostnaderna. Många djurägare angav trampskador på marken som den största nackdelen med utedrift på vintern. Under de senaste årens milda vintrar hade problemen varit påtagliga på gårdarna med leriga och känsliga marker vilket hade lett till att flera gårdar hårdgjort ytor med hög belastning. Jordprover togs för att studera riskerna för växtnäringsförluster från områden med varierande belastning från djuren i vinterfållorna. Mineralkvävemängderna i marken var överlag stora men sannolikt var dock ytorna med högt växtnäringsinnehåll relativt små, med begränsad inverkan på den omgivande miljön. Fosformängderna var relativt stora i matjorden på de flesta ställen. Mönstret mellan gårdarna såg inte likadant ut för fosfor som för kväve. Stora mängder mineralkväve motsvarade inte alltid höga fosfortal. Medan kväveinnehållet i viss mån ger en ögonblicksbild kan fosforinnehållet i marken, p.g.a. fosforns mindre rörlighet, ge en bättre bild av den ackumulerade belastningen. Resultaten av denna undersökning visar att det finns flera starka motiv att ha nötkreatur ute under vinterhalvåret. Djuren är friska och fungerar bra och de fasta kostnaderna kan hållas låga. Största nackdelen är problem med markens bärighet, framför allt under perioder med mycket nederbörd. Undersökningen visar att det i vissa fall handlar om stora mängder växtnäring i marken på de hårt belastade ytorna. Det kan innebära negativ miljöpåverkan och att växtnäring försvinner från odlingssystemet

Publicerad i

Rapport (Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa)
2006, nummer: 4
Utgivare: Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, Sveriges lantbruksuniversitet