Skip to main content
SLU publication database (SLUpub)

Report2023Open access

Vallfoder till hästar ur ett utfodringsperspektiv : en kunskapssammanställning från 1903-2022

Ringmark, Sara; Connysson, Malin; Arvidsson Segerkvist, Katarina; Jansson, Anna; Müller, Cecilia

Abstract

En kunskapssammanställning om vallfoder till hästar ur ett utfodringsperspektiv har genomförts. Syftet var att samla och sprida befintlig kunskap samt identifiera kunskapsluckor inom ämnesområdet. En systematisk kartläggning omfattande den tillgängliga vetenskapliga litteraturen inom ämnesområdet från 1900-talets början fram till april 2022 utfördes och har sammanställts i föreliggande rapport.

Hur mycket vallfoder en häst kan konsumera avgörs av flera faktorer men en av de viktigaste är vallfodrets innehåll av fiber. Generellt gäller att ju högre fiberinnehållet är, desto mer behöver hästen tugga på fodret och desto längre blir ättiden. Fiberinnehållet i vallfodret avgörs främst av plantans botaniska mognad vid skörd – ju senare plantmognad, desto högre fiberinnehåll. För vallfoder bestående av olika gräsarter är den genomsnittliga frivilliga konsumtionen 2,1 % torrsubstans (ts) av kroppsvikten och för lusern är det frivilliga intaget i regel något högre, 2,6 % ts av kroppsvikten i genomsnitt.

Eftersom hästar i olika fysiologiska stadier (till exempel dräktiga, växande eller tränande) har olika stora behov av energi och näringsämnen betyder det också att olika krav behöver ställas på vallfodret till olika hästkategorier. Hästar med högre energi- och näringsbehov, det vill säga hästar i avel och hård prestation, behöver få sina behov täckta av vallfodret medan hästar med lägre energioch näringsbehov behöver få tillräckligt lång ättid utan att dess behov överskrids. Den faktor som avgör vilket energivärde ett vallfoder får för hästar är smältbarheten, som i sin tur i huvudsak bestäms av fiberinnehållet i växten. Ju högre fiberinnehåll, desto lägre blir i allmänhet smältbarheten och därmed även energivärdet. Därför kan skörd i en förhållandevis sen plantmognad, då fiberinnehållet är högt, vara lämpligt för hästar med lägre behov medan vallfoder för hästar med högre behov bör vara skördat i en tidigare plantmognad. För växande unghästar, föl och avelsston behöver vallfodret innehålla mer smältbart råprotein. Det kan uppnås med skörd i tidig plantmognad, kvävegödsling av gräs eller genom att använda vallbaljväxter. Det finns dock ett begränsat antal studier på hur väl vallfoder kan täcka energi- och proteinbehovet hos denna hästkategori. Hästarnas mineralämnesbehov kan täckas av vallfodret med undantag av natrium och selen, men vallfoders innehåll av mineralämnen varierar mycket och det bör därför analyseras, särskilt om foderstaten enbart består av vallfoder. Vallfodrets innehåll av vitaminer antas täcka hästars behov av detsamma då vitaminbrist är ovanligt förekommande, men antalet studier på detta område är litet.

Vallfodrets innehåll av socker kan vara av betydelse för hästar med olika typer av störningar i sin metabolism, som till exempel insulinresistens och korsförlamning. För dessa bör vallfodrets innehåll av socker analyseras, eftersom det kan variera stort beroende på de rådande förutsättningarna vid vallens tillväxt och skörd samt i någon mån påverkas av vilka gräsarter som ingår. Ensilage innehåller dock generellt lägre koncentration av socker än hö eftersom sockret omvandlas under ensileringsprocessen. Hösilage har en begränsad ensilering och därför varierar också sockerinnehållet i detsamma. Hur vallfodret skördas och/eller konserveras kan påverka dess sammansättning vilket i sin tur kan inverka på hästars fodernedbrytning, ämnesomsättning och prestation men antalet studier på detta är begränsat. Hästar som utfodrats med jämförbart ensilage, hösilage och hö, det vill säga som producerats från samma ursprungsgröda, har uppvisat liknande fodernedbrytning och likadana prestationer vid arbetstest oberoende av vilken vallfodertyp de utfodrats med.

Vallfodrets hygieniska kvalitet påverkas av både skörde- och lagringsförhållanden samt av hur fodret hanteras vid utfodring. Hö behöver i allmänhet skyddas mot uppfuktning av omgivande luft redan under tidig höst (oktober) för att motverka tillväxt av mögelsvampar i höets yta. Inplastat vallfoder behöver istället skyddas mot skador på plasten eftersom syreinträde i balarna ökar risken för mögeltillväxt i fodret. Jämförelser av hö och inplastat vallfoder (hösilage) har visat att hö generellt innehåller högre koncentration av inandningsbara partiklar, oftast i form av mögelsporer, vilka kan medverka till att hästens utvecklar kroniska luftvägssjukdomar. Mögelgifter kan också förekomma i vallfoder men antalet studier på detta område är begränsat. Tillväxt av oönskade bakterier kan ske i vallfoder framför allt då fodret kontaminerats av kadaver. Utfodring av vallfoder med nedsatt hygienisk kvalitet till hästar kan, utöver kroniska luftvägsproblem, medföra allvarliga hälsostörningar som förgiftningar av mögel- eller bakterietoxin (till exempel botulism) vilka inte sällan har dödlig utgång.

Engelskt rajgräs och rörsvingel kan vara infekterade av så kallade endofytsvampar vilka kan bilda giftiga substanser i fält. Dessa substanser kan bland annat orsaka komplikationer vid fölning. Studier på endofytinnehållande vallfoder till hästar har framför allt utförts i USA och svenska sådana saknas trots att det är relevant för det nordiska klimatet.

Vissa vallväxter, särskilt vallbaljväxter, kan innehålla antinutritionella substanser som till exempel växtöstrogener, oxalat eller fotosensitiviserande substanser. Antalet studier på dessa substanser och deras betydelse för hästhälsan är begränsat och skulle behöva undersökas vidare.

Vallfoder kan behandlas på olika sätt innan utfodring för att anpassas till det rådande behovet. Det rör sig framför allt om ångbehandling eller blötläggning av vallfoder för att minska mängden inandningsbart damm eller sockerhalten. Både ångbehandling och blötläggning av hö har visat att halten av inandningsbara partiklar minskar kraftigt, men också att hästarnas respons i luftvägarna på blötlagt eller ångbehandlat foder verkar variera. Blötläggning av hö kan reducera sockerhalten till lite mer än hälften av det ursprungliga sockerinnehållet, men effekten av blötläggningen kan variera kraftigt och som en bieffekt kan även råprotein och mineralämnen lakas ur, vilket kan behöva kompenseras för vid utfodring.

Ett flertal kunskapsluckor har identifierats i sammanställningen. Några exempel är att ökad kunskap behövs om hur olika vallarter, inklusive vallbaljväxter, kan användas i vallfoder för att kunna energi- och näringsförsörja olika hästkategorier med fokus på både prestation, hälsa och välfärd. Hur detta påverkar vilka metoder som kan användas för att konservera fodret och vallfodrets hygieniska kvalitet eller innehåll av antinutritionella substanser är kunskap som behövs för en hållbar framtida vallfoderförsörjning av hästpopulationen.

Keywords

ensilage; gräs; häst; hö; hösilage; lusern; grass; hay; haylage; horse; Lucerne; silage

Published in

Rapport / Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens utfodring och vård
2023, number: 308
Publisher: Institutionen för husdjurens utfodring och vård, Sveriges lantbruksuniversitet