Skip to main content
SLU:s publikationsdatabas (SLUpub)

Rapport2024Öppen tillgång

Kol i åkermark : förstudie för klimatverktyget Agrosfär

Kyllmar, Katarina; Behaderovic, Danira; Ericsson, Niclas; Kätterer, Thomas; Lundblad, Mattias; Wetterlind, Johanna

Sammanfattning

Inlagring av kol i åkermark bidrar till minskad växthusgaseffekt och klimatpåverkan men möjligheterna att öka kolmängden beror av platsens egenskaper och odlingshistorik. För att kunna följa upp om åtgärder har bidragit till kolinlagring behövs data om odlingssystem, jordar och klimat. Den nationella dataplattformen Agronod som ägs av organisationer och företag i lantbrukssektorn och har stöd från EU genom Jordbruksverket har bildats för att lantbruksdata ska kunna delas och ge mervärde för lantbruksnäringen. I denna rapport har vi undersökt möjligheterna att inkludera beräkning av kolinlagring i Agronods klimatverktyg Agrosfär, och om det går att följa en internationell standard för klimatrapportering i värdekedjan från gård till konsument.

Svensk åkermark innehåller en stor mängd organiskt kol och det finns en förväntan i samhället att öka kolförrådet men möjligheterna varierar stort mellan gårdar och fält. En gård med vallbaserad mjölkproduktion på sandjord kan ha nått sin potential och där mer organiskt material kan ge negativa bieffekter som ökat utsläpp av lustgas och högre kväveläckage. En växtodlingsgård på lerjord kan däremot ha större möjligheter att öka markens kolförråd.

Mätning av förändring av markens kolförråd på ett enskilt fält förutsätter ofta tio år eller mer för att ge säkra resultat. En osäkerhet är jordprovtagning som ofta sker till ett standardiserat djup. Om kolmängden har ökat mellan två provtagningar blir jorden också mer lucker men kolhalten ökar inte i samma omfattning eftersom jorden blir lättare. Mätning av volymvikt kompenserar för att även markstrukturen har förändrats men ingår inte i normal markkartering. Metoden för bestämning av markens kolhalt har också osäkerheter. Kolhalten bestäms oftast med en indirekt metod baserad på glödförlust och skattning av lerhalt. Metoden ger en god uppfattning om fältets mullhalt men räcker sällan som underlag för att bestämma årlig förändring av markens kolmängd. Mätdata från många gårdar tillsammans utgör däremot ett värdefullt underlag för att beskriva variationer inom landet och förändringar. Mätdata är också nödvändiga för att förbättra precisionen i modellberäkningar oavsett om modellerna är baserade på kända samband om omsättning av organiskt material eller fjärranalys.

Greenhouse Gas Protocol är en internationell standard för företags klimatrapportering. Standarden har kompletterats med ett förslag för beräkning av kolinlagring i mark, Land Sector and Removals Guidance. I förslaget ska en kolinlagring kunna spåras ner till gårdsnivå och det ska kunna säkerställas att kolmängden har ökat och att kolet blir kvar i marken över tid. För Sverige innebär förslaget att förändringar i kolmängd på gårdsnivå kan bli svåra att säkerställa även om ett omfattande provtagningsprogram skulle etableras, främst för att förändringar i kolförrådet tar tid och att dagens mätmetoder inte har tillräcklig noggrannhet vid uppföljning med så korta tidsintervall som några år.

Även om nuvarande internationell företagsstandard inte passar för klimatrapportering av organiskt kol i åkermark under svenska förhållanden är det ändå viktigt att kunna värdera och premiera åtgärder på gården som ger klimatnytta. Förutom åtgärder som ökar kolmängden är också åtgärder som minskar nettoförlusten av kol eller bibehåller en redan hög kolmängd värdefulla. Som utgångspunkt för ett värderingssystem av åtgärders klimatnytta på fältnivå föreslår vi att den svenska modellen för beräkning av kolbalans i åkermark, ICBM, integreras i Agrosfär. ICBM är utvecklad för svenska odlingsförhållanden och används i Sveriges klimatrapportering till EU och FN. Modellen är också inkluderad i Greppa Näringens rådgivningsverktyg Odlingsperspektiv. Med ICBM som grund kan markens aktuella kolbalans och effekten av alternativa odlingsstrategier bedömas. Det innebär att åtgärder kan lokaliseras dit de ger störst klimatnytta, både inom gården och för lantbruket som helhet.

Nyckelord

kolinlagring; kolbalans; koldioxid; växthusgaser; jordbruk; odlingssystem; klimatnytta

Publicerad i

Ekohydrologi
2024, nummer: 182
Utgivare: Institutionen för mark och miljö, Sveriges lantbruksuniversitet