Skip to main content
SLU:s publikationsdatabas (SLUpub)

Rapport2023Öppen tillgång

Genomförbarhetsanalys av återintroduktion av visent (Bison bonasus) till Sverige

Thulin, Carl-Gustaf; Ausilio, Giorgia; Sannö, Axel; Niklasson, Mats; Kjellander, Petter

Sammanfattning

Visent har förekommit som vilt djur i Sverige för mellan 9 700 och 10 800 år sedan. Uppgifter om mer sentida förekomst har inte bekräftats vetenskapligt. Huruvida detta ger visenten hemortsrätt är en fråga för Naturvårdsverket att bedöma.

En återintroduktion av visent till Sverige skulle bidra till att fullfölja Sveriges åtaganden enligt konventionen om biologisk mångfald, Bernkonventionen, EU:s art- och habitatdirektiv och, potentiellt, den restaureringsförordning som förhandlas i EU i skrivande stund. Det finns idag dock inga juridiskt bindande förpliktelser att återintroducera visenter till Sverige.

Att visenten är en hotad art och omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv kan komma att begränsa möjligheterna till jakt och annan förvaltning av vilda visenter i Sverige. Det kan även begränsa möjligheterna att reversera en återintroduktion.

Idag är visentens överlevnad till mer än hälften beroende av icke-demokratiska stater utanför EUsamarbetet. En återintroduktion till Sverige skulle minska risken för artens utdöende till följd av smittspridning, habitatförluster och politisk instabilitet i östra Europa där huvuddelen av dagens vilda populationer finns. Det skulle även tillföra en stor gräsätare och, därmed, komplettera de befintliga klövdjursarterna med avseende på födoval och betesmönster vilket lokalt skulle kunna leda till ökad biodiversitet.

En återintroduktion skulle kunna bidra med möjligheter för regional utveckling, entreprenörskap och diversifierat nyttjande (jakt, turism, hotell, butik, kafé, restaurang), men tillföra risker för ökade kostnader för de areella näringarna, trafikolyckor och konflikter med närboende. Transparens, dialog, samverkan och bred lokal/regional acceptans är en förutsättning för att lyckas.

Naturvårdsverket, ansvarig myndighet för eventuella återintroduktioner av vilda djur, bör rådfrågas både före, under och efter ett skarpt återintroduktionsprojekt. Förslagsvis följs de riktlinjer som Naturvårdsverket upprättat (Wetterin 2008), med beaktande av ytterligare aspekter som framkommit i denna rapport (se kapitel 10).

Habitatanalysen i denna rapport visare att det finns potentiellt lämpligt habitat för vilda visenter i Syd- och Mellansverige, inklusive Svanå med omnejd. De största sammanhängande områdena som framstår som mest lämpliga återfinns i de norra delarna av Örebro- och Västmanlands län samt i östra Småland. Där finns även lämpligt födounderlag för visent, även vintertid. Ett varmare klimat förbättrar troligen livsbetingelserna. Habitatanalysen har utförts med hänsyn till vägar, järnvägar, bebyggelse och jordbruksmark för att identifiera områden med lägsta möjliga konfliktpotential mellan visent och människa. Analysen utgör en bedömning, konflikter går inte att uteslutas.

Vilda visenter;

- betar både gräs och vedväxter och har därmed potential att hålla igenväxande landskap öppna,

- har ungefär hälften så stor påverkan på skog jämfört med vad älgar har (på individnivå),

- har en positiv betespåverkan på landskapet (skog, åkermark mm) liknande nötkreatur och en biomassakonsumtion ungefär tio gånger större än dovhjortens,

- löper hälften så stor risk att involveras i trafikolyckor jämfört med älgar,

- undviker i allmänhet människor (äldre tjurar kan ibland stå kvar).

- är mer predations-resilienta än annat klövvilt (inklusive älg), dvs de påverkas relativt lite av predation från exempelvis varg och björn.

Det finns inga (kända) dödliga interaktioner mellan vilda visenter och människor (annat än i trafik), och heller inga kända allvarliga incidenter mellan park-/hägnhållna visenter och människor i Sverige

Det finns idag inga kända sjukdomar hos svenska, park-/hägnhållna visenter som kan anses utgöra fara för människor eller produktionsdjur. Vid en återintroduktion bör således endast svenskfödda visenter användas. Hälsoinspektion och provtagning för genetik, mikrobiota och parasiter måste utföras före återintroduktion, och ett övervakningsprogram som följer upp hälsoläget hos de visenter som fälls eller dör på annat vis upprättas i samband med en återintroduktion.

I appendix föreslås en försöksuppställning baserad på no fence-teknik, som även inkluderar en uppföljning av påverkan på landskap, biologisk mångfald, andra viltslag och areella näringar (skogs- och jordbruk och djurhållning), samt attityder och sociala värden och dito utmaningar.

Vid en återintroduktion rekommenderas:

- Försäkran om bred lokal/regional acceptans samt kontinuerlig uppföljning och beaktande av utvecklingen.

- Fortlöpande dialog med Naturvårdsverket, berörda departement och andra myndigheter före, under och efter en återintroduktion.

- Att uteslutande livdjur från svenska djurparker används, samt att de av-habitueras innan de släpps helt fria (dvs begränsad hantering före utsättning och därpå förvaltning som ett vanligt vilt).

- En soft soft release med hjälp av no fence-teknik enligt bilagd försöksplan (se appendix)

- Fortlöpande (vetenskaplig) uppföljning av biologisk, social och ekonomisk påverkan.

- Fortlöpande veterinärmedicinsk uppföljning genom kontrollerad avskjutning av utvalda individer.

- Att ekonomisk ersättning för skador kan utgöra en inledande åtgärd för att skapa acceptans men undviks i långsiktig förvaltning.

- Att avledande utfodring kan utgöra en inledande åtgärd för att minska påverkan på jordbruksgrödor men undviks i långsiktig förvaltning.

Avslutningsvis rekommenderas en studieresa till Białowieża (Polen) för lokalt/regionalt boende, skogsoch jordbrukare, företag, myndigheter och andra berörda för att uppleva hur vilda visenter beter sig och kan tänkas inverka på människor och verksamheter.

Publicerad i

Utgivare: Sveriges lantbruksuniversitet