Skip to main content
SLU:s publikationsdatabas (SLUpub)

Rapport2004Öppen tillgång

Ekologisk köttproduktion med stutar på åtta gårdar i västra Sverige

Arnesson, Annika; Johansson, Lars; Wallin, Karin

Sammanfattning

Möjligheten att få miljöersättning för skötsel av betesmarker, direktstöd för köttproduktion och ett växande intresse för ett öppet landskap med biologisk mångfald, samt en ökad efterfrågan på ett något fetare kött gjorde att stutproduktionen i Sverige ökade kraftigt i slutet av 1990-talet. Stutproduktion visade sig passa bra i ekologisk produktion där bete utgör en stor del av foderstaten och stallutfodringen huvudsakligen utgörs av grovfoder. I och med EU-inträdet blev stutproduktionen också mer intressant ur ekonomisk synvinkel. Det visade sig emellertid att alltför få stutar uppnådde märkeskvalitet. Detta gällde både ekologiskt och konventionellt uppfödda stutar. Därför startades 1999 ett dokumentationsprojekt i västra Sverige, för att belysa hur några ekologiska gårdar med stutar planerade och genomförde sin produktion. Syftet med projektet var att på ett antal gårdar med ekologisk stutuppfödning

• dokumentera lantbrukarnas planering och produktion
• följa upp tillväxten för olika produktionsmodeller
• visa hur stor andel av stutarna som uppnådde märkeskvalitet
• visa hur väl lantbrukarna kunnat följa de uppgjorda tillväxtplanerna

Dokumentationen genomfördes på åtta ekologiska gårdar i västra Sverige, två gårdar med kombinerad diko- och stutproduktion, fyra gårdar med kombinerad mjölk- och stutproduktion samt två gårdar med specialiserad stutuppfödning. Två årsomgångar av stutar födda 1999 och 2000 följdes. Stutarna vägdes tre gånger per år, i början av stallperioden, mitt i stallperioden och före betessläppning. Vid höstbesöket gjordes en tillväxtplan för varje grupp av stutar, där målsättningen var att djuren i genomsnitt under uppfödningen skulle ha en daglig tillväxt på 800 g för att vara slaktfärdiga vid 22-24 månaders ålder. En foderstat beräknades och vid vinterbesöket korrigerades utfodringen med hänsyn till hur djuren växt sedan föregående vägning. Djurens parasitstatus följdes under betesperioden. På två av gårdarna vägdes stutarna även under betesperioden för att se hur de växte under olika perioder av betessäsongen. Köttrasstutarna klarade målsättningen att bli slaktfärdiga mellan 22 och 24 månader och samtliga hade tillräckligt bra formklass för att nå märkeskvalitet. Däremot var det 4 % som inte klarade viktsgränserna och 7 % som hade för hög fettklass. Andra årsomgången av köttrasstutar hade en lägre slaktvikt än den första, vilket resulterade i lägre form- och fettklass. Mjölkrasstutarna blev inte slaktade förrän vid drygt 26 månaders ålder. Den dagliga tillväxten var 750 g, alltså något under tillväxtplanen. Av mjölkrasstutarna var det 2 % som inte klarade viktsgränsen, 12 % som inte klarade formklassen och 7 % som inte klarade fettklassen för att nå märkeskvalitet. Med ökad slaktvikt blev form- och fettklass högre för mjölkrasstutar. SLB-stutar hade högre tillväxt men sämre formklass än SRB-stutar. Dikoproducenterna i projektet har erfarit att stutar med lättare köttrasinslag inte får utfodras med alltför näringsrikt ensilage på stall, då risken är stor att de blir slaktmogna vid för låg vikt. Det visade sig att mjölkrasstutarna i projektet behövde en längre uppfödningsperiod än 24 månader och en högre levnadsvikt än 600 kg för att uppnå slaktmognad. Vikten före slakt blev 672 kg för SLB-stutar och 632 kg för SRB-stutar. De stutar som inte fick tillräcklig formklass hade också låga slaktvikter.Parasitförekomsten hos djuren var låg, men man måste trots allt vara observant så att åtgärder kan sättas in i tid vid eventuella parasitangrepp. Enligt slaktanmärkningarna var djuren friska och sjukdomsfrekvensen låg. Med en noggrann planering går det att nå höga tillväxter på bete och rätt utnyttjat kan naturbetesmarker fungera bra i stutproduktion. Resultaten i projektet visade att tillväxtplanen behöver justeras. För att mjölkrasstutarna ska uppnå tillräcklig slaktvikt och märkeskvalitet måste uppfödningstiden förlängas eller den dagliga tillväxten ökas.


Publicerad i

Rapport (Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa)
2004, nummer: 1
Utgivare: Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, Sveriges lantbruksuniversitet