Sammanfattning

Kortare omloppstider i skogsbruket tillsammans med en ökad efterfrågan på biobränsle har lett till större biomassauttag ur skogsekosystemen och frågor har väckts om hur uthålligt skogsbruket egentligen är. Koncentrationen av näringsämnen inom ett träd varierar mellan olika träddelar;. Barr och grenar har visat sig innehålla flera gånger så höga koncentrationer av vissa grundämnen än ved och bark. Detta gör att ämnesinnehållet i restprodukterna från skogindustrin är beroende av vilken del av trädet som utgör råvaran. Förutsättningarna att behandla och använda dessa restprodukter på ett riktigt sätt skulle öka om skillnaderna i elementinnehållet mellan träddelar var känt. Dock är få studier gjorda på hur fördelningen är vertikalt i själva trädstammen. Försurningen och utarmningen av markens näringsförråd kan antas förstärkas med det ökade biomassauttaget. För att motverka detta har intresset för återföring av aska och andra restprodukter från skogsindustrin och värmeverk ökat. Askans sammansättning talar för att den skulle vara lämplig att återföra till skogen både ur växtnäringssynpunkt och för att motverka försurning i marken efter skörd. Papperskonsumtionen, och därmed produktionen, har stadigt stigit under de senaste 15 åren. Denna ökade produktion leder till ökade mängder restprodukter från bruken i form av aska, grönlutslam och mesa. Från och med 1 januari år 2000 beskattas avfall som läggs på deponi (med några få undantag) vilket har lett till att massaindustrierna nu försöker minska deponimängderna. De fasta restprodukterna från massabruken skulle kunna återföras till skogmarken igen som markförbättringsmedel. Problemet med detta är att ämnesinnehållet i dem varierar kraftigt och att vissa miljöfarliga ämnen (tungmetaller, dioxiner etc.) kan förekomma. Försök med att värmebehandla askpellets i mer än +800ºC i syfte att få ner mängden av vissa ämnen, t. ex. tungmetaller, i askan har utförts med lyckade resultat. Vissa av restprodukterna innehåller också ämnen som inte kommer från trädet utan från tillsatskemikalier. Det gör att spridningen av dessa restprodukter inte kan ses som en regelrätt återföring av växtnäringsämnen. För att förhindra näringsläckage och stora fluktuationer av pH i marken måste upplösningshastigheten hos restprodukterna regleras genom förbehandling innan de kan återföras till skogsekosystemet. Det som eftersträvas är att restprodukten ska upplösas under en lång period, 10-20 år, och att näringsämnena ska lakas ut i en jämn takt under denna tidsperiod. I denna presentation ska jag beskriva några grundämnens (Ca, K, Mg, P, Cd och Pb) fördelning vertikalt i granstammen, i vilka restprodukter från ett sulfatmassabruk ämnena hamnar och hur pellets av dessa restprodukter utlakas när de återförts till skogsmarken. I avsnittet om askåterföring redovisas även resultat från värmebehandlade askpellets

Publicerad i

Rapporter i skogsekologi och skoglig marklära
2004, Volym: Rapport 89 2004, sidor: 51-59
Utgivare: Institutionen för skoglig marklära

Konferens

Markdagen 2004

SLU författare

• Rothpfeffer, Caroline

  • Institutionen för skoglig marklära, Sveriges lantbruksuniversitet
    

UKÄ forskningsämne

Miljö- och naturvårdsvetenskap
Skogsvetenskap


Permanent länk till denna sida (URI)

https://res.slu.se/id/publ/5296