Skip to main content
SLU:s publikationsdatabas (SLUpub)

Bok2014

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor: Skirmossor-baronmossor. Bryophyta: Hookeria-Anomodon.

Hedenäs, Lars; Hallingbäck, Tomas

Sammanfattning

I denna volym av Nationalnyckeln avslutas beskrivningen av egentliga bladmossor (Bryopsida). Här presenteras 220 arter i 85 släkten, 22 familjer och två ordningar. Tillsammans brukar arterna i denna volym kallas för pleurokarpa mossor och karakteriseras av ett oftast krypande växtsätt med kapslar på specialiserade sidogrenar en bit ned på stammen. De två föregående volymerna Sköldmossor - blåmossor (AJ 6-23) samt Kompaktmossor - kapmossor (AJ 24-36) behandlar större delen av de så kallade akrokarpa mossorna, som har kapslarna i skottets topp. I den förstnämnda volymen finns också en introduktions till egentliga bladmossor med beskrivning av deras ekologi och hur man studerar dem samt förklaringar av många av de termer som förekommer i samtliga volymer om bladmossor. I föreliggande volym hittar vi många av våra mest välkända mossor. Här finns sådana som bildar skogens mjuka golv, exempelvis väggmossa Pleurozium schreberi, husmossa Hylocomium splendens och kammossa Ptilium cristacastrensis. Här finns också sådana som är till förtret för pedantiska trädgårdsägare, som ser hakmossan Rhytidiadelphus squarrosus breda ut sig alltmer mellan allt glesare grässtrån. Den som först fäster ögonen på våtmarkernas färgglada orkidéer kan med denna bok också bekanta sig med brunmossornas variation i färg och form. Till denna grupp hör bland annat arterna inom släktena spärrmossor Campylium, krokmossor Drepanocladus, skedmossor Calliergon, skorpionmossor Scorpidium och många av deras släktingar. Några arter har gått så långt att de lever helt och hållet i vatten. Näckmossan Fontinalis antipyretica är ett sådant exempel med sina långa, slingrande skott som böljar över stenar i åar och bäckar eller på sjöbottnar. Många arter har inte tagit steget fullt ut och lever i strandkanten, där de förefaller att trivas med att då och då översvämmas. De pleurokarpa mossorna finns i de flesta miljöer. De täcker mark, stenar och trädstammar och är lätta att träffa på, inte minst när de bildar stora mattor och kuddar över underlaget. De flesta kan studeras med en handlupp och granskning av ett fåtal karaktärer, som beskrivs i bokens bestämningsnycklar och presentationer. Bara i vissa fall kan mikroskopet behöva plockas fram för att man ska bli säker på sin sak efter att ha studerat bladcellerna. Även de svårare mossorna kan med lite träning kännas igen på färg, form och växtplats.

Publicerad i

Utgivare: ArtDatabanken

    Associerade SLU-program

    Biologisk mångfald

    UKÄ forskningsämne

    Biologisk systematik
    Botanik

    Publikationens identifierare

    ISBN: 978-91-88506-84-9

    Permanent länk till denna sida (URI)

    https://res.slu.se/id/publ/67176