Skip to main content
SLU:s publikationsdatabas (SLUpub)

Rapport2005Öppen tillgång

Ekologisk lammproduktion på nio gårdar i västra Sverige

Arnesson, Annika; Eggertsen, Jesper

Sammanfattning

Intresset för ekologisk lammköttproduktion har ökat sedan slutet av 1990-talet. Forskningen inom lammproduktion har emellertid endast bedrivits i liten omfattning under de senaste decennierna. Det har skett stora förändringar inom fårskötseln. På utfodringssidan har användningen av ensilage ökat på bekostnad av hö, vilket också medför konsekvenser vad gäller utfodring med kraftfoder. Nya uppfödningsmodeller har utformats med syfte att producera lammkött året runt, vilket medfört nya frågeställningar angående byggnader, utfodring, fruktsamhet och arbetsinsatser. Det finns många frågeställningar beträffande ekologisk lammköttproduktion. Hur lyckas vi få en bra tillväxt på lammen, hur stor är foderförbrukningen, hur utnyttjas betet på bästa sätt, kräver produktionen större arbetsinsats, kan man uppnå önskat slaktresultat, vilka lamningstidpunkter är lämpliga och hur blir totalekonomin i produktionen? För att få svar på dessa frågor och för att ytterligare belysa den ekologiska lammköttproduktionen i Västsverige, startades ett dokumentationsprojekt våren 2002 som pågick till våren 2005. Sju gårdar följdes under tre år och två gårdar följdes under två år. Målsättningen med projektet var att dokumentera lantbrukarnas planering samt följa upp resultaten för olika produktionsmodeller inom ekologisk lammköttproduktion i syfte att producera slaktkroppar som motsvarade marknadens krav. I projektet dokumenterades byggnader och lösningar beträffande inredning. Där det varit möjligt har vi registrerat tackornas vikt vid olika tidpunkter, lammens vikt vid födsel, vid betessläppning och före slakt, foderåtgång på besättningsnivå, ströhalmsåtgång, arbetsåtgång, betes-, utfodrings- och arbetsrutiner samt slaktresultat. Hälsoläget i besättningarna följdes regelbundet av Fårhälsovården. Ekonomiska analyser har också genomförts i viss utsträckning. Gårdarna var väl spridda i västra Sverige och besättningsstorleken varierade mellan 35 och 150 tackor. På sex av nio gårdar var lammproduktionen kombinerad med någon annan produktion, mjölk- eller nötköttproduktion. Även hästar förekom på några gårdar. Detta var en fördel ur parasitsynpunkt, då det gav en större möjlighet att låta lammen gå på beten som inte betats av får året innan. Samtliga gårdar drevs ekologiskt och alla utom en hade även lammproduktionen ansluten till KRAV. Fyra gårdar har endast tillämpat en lamningsperiod, medan fem gårdar har tillämpat flera. Det har förekommit både vinter-, vår-, sommar- och höstlamning. Det förekom olika raser och raskombinationer på gårdarna. En gård hade en besättning med övervägande finullsfår och på två gårdar utgjorde renrasig gotlandsfår en del av besättningen. I övrigt var det frågan om korsningsfår. Den vanligaste raskombinationen var korsning mellan finull och texel, men även korsning mellan gotlandsfår och texel förekom. På några gårdar har man använt texelbagge under så lång tid att besättningen tenderar att bli en ren texelbesättning. Korsningar med inslag av ostfriesiskt mjölkfår och dorset förekom också. På två gårdar hade man fårstallar nyuppförda under 2000-talet. Ett växthus användes som fårstall på en gård. På de övriga gårdarna inhystes fåren i ladugårdar eller lador som tidigare använts för nötkreatur. Inredningen bestod av inköpta stålgrindar och/eller egentillverkade trägrindar. Före projektets start fanns inget större intresse bland lantbrukarna att analysera sitt grovfoder. Under projektets gång blev de mer och mer intresserade av grovfoderkvaliteten och insåg värdet av att kunna använda det bästa fodret under högdräktighet och digivning. Rundbalsensilage utfodrades till fåren på de flesta gårdarna antingen som hela balar i rundbalshäck eller löst på foderbord. Variationen i halmåtgång mellan gårdar och år var mycket stor, från 65 kg till över 200 kg per tacka och stallsäsong. Det är många faktorer som påverkar halmåtgången såsom, stallperiodens längd, beläggning, ensilagets ts-halt, utfodringssystem och mängden foderspill, halmens sort, kvalitet och hackelselängd, ev strö i rastfålla, luftfuktighet i stallet och hur välstrött och rent djurägaren vill att fåren ska ha det i ströbädden. Alla gårdar hade både naturbetesmark och bete på åker samt utnyttjade återväxtbete. För att kunna erbjuda lammen parasitfritt bete var det flera av lantbrukarna som tillämpade växelbete med olika djurslag olika år. Ofta släpptes avvanda lamm på ett bra återväxtbete för att lammen skulle få så hög tillväxt som möjligt. Avvanda tackor gick oftast på naturbetesmark och i vissa fall även på skogsbete. Tackvikterna var genomgående ganska höga på gårdarna. I genomsnitt vägde tackorna 71 kg vid betessläppning och 77 kg vid installning. När andelen köttrasinslag ökar, så ökar också tackvikten. Det var en mycket stor variation i ensilagets näringsinnehåll både mellan gårdar, men framförallt mellan olika foderpartier på gårdarna. I genomsnitt skiljde det 1,25 MJ, 53 g rp och 139 g NDF/kg ts mellan den bästa och den sämsta kvaliteten på de gårdar som hade flera ensilagepartier under 2002-2003. Motsvarande siffror för 2003-2004 var 1,09 MJ, 46 g rp och 117 g NDF/kg ts. De stickprovsvägningar som gjorts på några gårdar under projektets gång visar att det är stora skillnader i foderåtgång beroende på ensilagekvalitet och utfodringsstrategi. Det är svårt att på gårdsnivå få reda på hur mycket tackorna konsumerar av grovfoder eftersom det är svårt att skatta mängden spill. Kraftfoderutfodringen på gårdarna utgjordes av spannmål och koncentrat eller färdigfoder. På de flesta gårdarna utfodrades kraftfoder till tackorna både före och efter lamning, dock var givan efter lamning ganska låg jämfört med rekommendation. Det var en gård där man inte gav något kraftfoder före lamning och en gård där inget kraftfoder alls gavs till tackor med bara ett lamm. De gårdar som tillämpade höstlamning utfodrade inte med något kraftfoder. Antalet uppfödda lamm per tacka var i genomsnitt 1,9 med en variation från 1,4 till 2,2. Det var stora variationer mellan år och mellan gårdar vad beträffar lammens tillväxt, men på flertalet gårdar har så höga tillväxter som mellan 250 till 350 g/dag uppnåtts. Slaktvikten har i medeltal varit 18,5 kg under de tre åren. Andelen märkeskvalitet var i medeltal 81, 93 respektive 88 % de tre åren. På de gårdar där man tillämpade höstlamning, som är en relativt ny företeelse, varierade tillväxten mellan 150 och 250 g/dag. På två gårdar med 36 respektive 83 tackor förde man arbetstidsjournal under två kalenderår. Arbetsåtgången blev närmare 12 timmar per tacka och år för båda besättningarna, vilket är mer än vad som brukar anges i gängse bidragskalkyler. I denna arbetstid ingick daglig skötsel av fåren, extra tid för lamning och vägningar mm samt för betesskötsel och administration. Parasitförekomsten i besättningarna var utbredd och av sådan karaktär att det gav kliniska symptom på både tackor och lamm. Parasiter hittades i flertalet besättningar under alla åren men förekomsten minskade betydligt under 2004. Arbetsersättningen per timme varierade stort på de gårdar där ekonomin belysts. EU-bidragen svarade för 60 respektive 54 % av intäkterna under 2003 och 2004. För närvarande är bidragen en förutsättning för att överhuvudtaget kunna bedriva lammproduktion. Sammanfattningsvis kan vi av denna dokumentation konstatera att grovfodrets kvalitet och en bra betesskötsel har en avgörande betydelse för att uppnå bra produktionsresultat beträffande tillväxt och slaktkroppskvalitet. På flera gårdar skulle det emellertid funnits utrymme för en högre andel proteinkraftfoder. I synnerhet gällde detta för tackor med fler än två lamm. Lantbrukarna i projektet har insett värdet av en noggrann produktionsuppföljning speciellt under betesperioden för att tidigt upptäcka eventuella störningar

Publicerad i

Rapport (Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för husdjurens miljö och hälsa)
2005, nummer: 8
Utgivare: Institutionen för husdjurens miljö och hälsa, Sveriges lantbruksuniversitet